…with the sun!

Därav lite dåligt med bloggande senaste tiden, då jag försöker ligga med solen så mycket det bara. You never know when you will get the chans again, liksom.

På återskrivande!

Fixat med Twitter i högerspalten nu.

Jag = tekniskt ess!

Jag förstod aldrig vad jag skulle med matematiken till. Det var bara ett virrvarv av siffror. Likaså de så kallade NO-ämnena. Visst var de historiska bitarna intressanta i inte minst biologin men fysik och kemi lämnade mig oberörd. Inte ens när vi brände en magnesium-remsa så blev jag imponerad. Fann det mest obehagligt och var ständigt rädd för att få något av flaskornas innehålla på mig.

Jag har kort sagt aldrig varit en matematiker eller NO-ämnesmaterial.

SO. Det var och är mina ämnen. I historian kan jag finna intressant fakta och i samhällskunskapen bildas en mening med vad jag får lära mig. Till och med religionskunskapen anser jag mer intressant än NO-ämnena ihop. Då är jag inte ens en religiös människa.

Så. När det kommer till valet mellan Excel och Word är det enkelt.

Jag ÄR en Word-människa.

En bok-människa.

En skrivande människa.

En nörd i många hänseenden.

Vad vill jag ha sagt med detta? Jag vet inte.

Men det spelar inte så stor roll.

Fan vet inte hur jag fixar så ni kan se mina tweets i menyn till höger igen.

Jag = oteknisk jävel.

Ni får kolla här; http://twitter.com/fstengarn

Har precis suttit ute på balkongen och ätit en fin tallrik med jordgubbar och glass. Gräddglass, givetvis. Samtidigt som kvällssolen lyser fint över hustaken så spelar min Midsommar-playlist i bakgrunden.

Tillsammans med flaggan som vajar i vinden utanför mitt balkongräcke så bildar dessa komponenter någon sorts harmoni.

Ett lugn.

Trots att jag ska jobba asset av mig fram till och med (!) vecka 32. Förvisso ledig vecka 28, men ändå. Det känns skönt. Att jag har någon sorts “feel good”-känsla redan nu.

Finns många olika anledningar till detta. Men några starkare än andra.

Det kommer bli en bra sommar. Det är jag helt övertygad om…

Nu får Håkan Hellström sjunga vidare på “En midsommarnattsdröm“. Efter det tar Jakob Hellman över med “Fritiof och Carmencita“. Magiskt!

Ni hittar playlisten här!

Har spenderat midsommar och dagarna efter det fram till och med imorgon i Åre.

Gillar Åre by summer.

Rek. på den.

Eller nåt.

Harry Truman, Doris Day, Red China, Johnnie Ray
South Pacific, Walter Winchell, Joe DiMaggio

Joe McCarthy, Richard Nixon, Studebaker, television
North Korea, South Korea, Marilyn Monroe

Rosenbergs, H-bomb, Sugar Ray, Panmunjom
Brando, “The King and I” and “The Catcher in the Rye”

Eisenhower, vaccine, England’s got a new queen
Marciano, Liberace, Santayana goodbye

We didn’t start the fire
It was always burning
Since the world’s been turning
We didn’t start the fire
No we didn’t light it
But we tried to fight it

Joseph Stalin, Malenkov, Nasser aand Prokofiev
Rockefeller, Campanella, Communist Bloc

Roy hn, Juan Peron, Toscanini, dacron
Dien Bien Phu falls, “Rock Around the Clock”

Einstein, James Dean, Brooklyn’s got a winning team
Davy Crockett, Peter Pan, Elvis Presley, Disneyland

Bardot, Budapest, Alabama, Krushchev
Princess Grace, “Peyton Place”, trouble in the Suez

We didn’t start the fire
It was always burning
Since the world’s been turning
We didn’t start the fire
No we didn’t light it
But we tried to fight it

Little Rock, Pasternak, Mickey Mantle, Kerouac
Sputnik, Chou En-Lai, “Bridge on the River Kwai”

Lebanon, Charlse de Gaulle, California baseball
Starkweather, homicide, children of thalidomide

Buddy Holly, “Ben Hur”, space monkey, Mafia
Hula hoops, Castro, Edsel is a no-go

U-2, Syngman Rhee, payola and Kennedy
Chubby Checker, “Psycho”, Belgians in the Congo

We didn’t start the fire
It was always burning
Since the world’s been turning
We didn’t start the fire
No we didn’t light it
But we tried to fight it

Hemingway, Eichmann, “Stranger in a Strange Land”
Dylan, Berlin, Bay of Pigs invasion

“Lawrence of Arabia”, British Beatlemania
Ole Miss, John Glenn, Liston beats Patterson

Pope Paul, Malcolm X, British politician sex
JFK, blown away, what else do I have to say 

We didn’t start the fire
It was always burning
Since the world’s been turning
We didn’t start the fire
No we didn’t light it
But we tried to fight it

Birth control, Ho Chi Minh, Richard Nixon back again
Moonshot, Woodsto/ck/, Watergate, punk rock
Begin, Reagan, Palestine, terror on the airline
Ayatollah’s in Iran, Russians in Afghanistan

“Wheel of Fortune”, Sally Ride, heavy metal, suicide
Foreign debts, homeless vets, AIDS, crack, Bernie Goetz
Hypodermics on the shores, China’s under martial law
Rock and roller cola wars, I can’t take it anymore 

We didn’t start the fire
It was always burning
Since the world’s been turning
We didn’t start the fire
No we didn’t light it
But we tried to fight it

We didn’t start the fire
But when we are gone
Will it still burn on, and on, and on, and on…

Billy Joel = Ess!

Tom Petty heter mannen som co-skrev och spelade in den fantastiska låten “Free Fallin’ “, detta på Pettys första soloalbum Full Moon Feaver. Ett fantastiskt album, ska också tilläggas. Givetvis.

Detta är en av mina absoluta favoritlåtar – och kanske Toms bästa låt , tillsammans med gladrockstrillande “American Girl”.

Nu har det nygamla stjärnskottet John Mayer spelat in en cover-version av denna sagolika låt, ja “Free Fallin’ ” då. Vilket han gör väldigt bra, det är en fin version på Pettys pärla – och det ska hyllas, givetvis.

Men ibland saknar dagens kids den musikhistoria man hade kunnat hoppas att de skulle ha. Låten ligger just nu etta på John Mayers Spotyfi-top hits-list. Inget fel i det.

Men.

Om man googlar free fallin’ så möts man av något som gör mig lite förskräckt. Man får i automatlistan upp låtens namn tillsammans med John Mayers namn och ordet lyrics. Pettys omnämns inte ens.

Jag hoppas verkligen att de som googlar lär sig att det är Petty som skrivit denna låt och inte John Mayer. Tom förtjänar kredd för den här låtens briljans. Tyvärr tror jag aldrig att det framgår, då kidsen plötsligt kan hitta Pettys text (lyrics) på sidor där John Mayer står som performing artist.

Så. För er som läser detta, hur få ni än må vara, så vill jag bara påpeka detta. Att den finfina och drömliknande låten “Free Fallin’ ” är skriven av Tom Petty.

Visst är Mayers version fin, men inget slår orginalet. Jag älskar låtens musikaliska bit extremt och gillar allt det aukustiska. Med all rätt.  Petty uttrycker det rätt bra i en intervju med Rolling Stones Magazine;

“We had a multitude of acoustic guitars, so it made this incredibly dreamy sound.” – Tom Petty

Dreamy sound. Det är precis så det är.

Jag älskart.

En ny känsla. En spännande känsla.
Men framförallt en fantastisk känsla.
Det är så jag beskriver det.

Fint. Bra Fredrik.

Ibland vill jag så mycket mer med mitt liv än vad som för stunden är möjligt. Jag är sådan där. Vissa dagar går jag verkligen på något extra batteri; superspeedad. Jag vill kasta mig på ett plan och dra. Kanske till USA. Kanske till Australien. Bara någosnstans. Sen sitta där på någon lokal krog och bara vara. Skriva, läsa och konversera med folk  - kanske till och med börja röka. Bara för att. Och låta personerna komma och gå genom min tillvaro. Kravlösa kärlekar, roliga vänner, omdömeslösa förebilder, gamla genier och spännande nya bekantskaper.

Vet inte vad jag jagar. En motsats?

Kanske.

En motsats till mitt nuvarande restriktiva studentliv. Med begränsade pengar och begränsade möjligheter att göra saker. Paradoxallt nog har jag aldrigt varit så fri. Om man ser till åten efter studenten och innan högskolan.

Nåväl. Har kanske en för trygg tillvaro med fast anställning, trygg vänkrets, fantastisk familj och en fin bostad. Saker folk vill ha, men som också håller en – mig – tillbaka.

Efter studierna, tänker jag. Ja då ska jag resa och leva lite. Men en gnagande del av mig vet att jag måste hoppa på bollen direkt. Inte tappa momentum. Om några år är min examen inte värd lika mycket som dagen efter examination. Det gamla uttrycket “smida när järnet är varmt” är väl som skräddarsytt för detta faktum.

Sen slår det mig, ibland, att jag egentligen inte begär mer än vad jag har. Och tror att jag kan få – och egentligen redan har – ett väldigt fint liv. Ett liv många skulle avundas. Kanske saknas det vissa pusselbitar, så som en lysande karriär på ett roligt jobb eller någon att dela mina glada, ledsna och oftast intressant udda stunder med. Laga mat är aldrig så roligt som det är när man gör det till fler än en. Dinner alone suger, egentligen. Man är liksom nöjd med maten, men det fattas något. Hur skönt det än är att ha en stor säng för sig själv så kommer den ändå aldrig kännas skönare och mer rätt än när det ligger någon bredvid.

Det är sådär.

Någonstans slutar man leta och accepterar. Man – jag - träffar sällan “rätt”. Ingen som hänför eller överraskar. Som tar en med storm och som delar samma intressen som en själv – men ändå i tillräckligt stor utsträckning kan odla och forma egna. Och dela deras erfarenheter och intressen med mig. Några gånger har jag förskt och misslyckats. Ett par hoppats men insett att det inte är i stereo.

Så. Det är vid tillfällen av saknad som jag låter mina tankar skena iväg till rökiga barer i Australien. Eller diners i New York. Kanske är jag för ointressant i det här landet, kanske borde jag ge mig av till platser där människor är mer excentriska och mindre kravlösa på ett sätt som vi kan sakna lite här i Sverige.

Ändå är det jag som oftast har de högsta kraven. På mig själv.

Men att sitta i en bil på väg frammåt men utan destination kan vara nog så spännande.

Kanske stannar bilen. Kanske fortsätter den. Eller kanske kommer den fram.

Har man tur har den plockat upp någon i passagerarsätet någonstans på vägen. Eller också har den tagit mig till de så kallade internationella avgångarnas terminal. Med tro och önskan om ett annat liv på främmande mark.

Jag vet inte.

Men snart borde det vara min tur att veta.