A BLOG ABOUT NOTHING

Pusselbit.

July14

Sitter vid en strand. Soligt och varmt.
Massor med människor. Överallt.
Unga. Gamla. Par och gäng. Barfamiljer.
Massor med olika konstalationer.
Men märker att jag lite extra lägger märke till paren.

Barnlösa ungdomspar och pensionärerna vars ungar har gett sig av för länge sen. Det finns något speciellt. En sorts intimitet till varandra som barnfamiljsparen sällan har. I alla fall inte då de har fullt upp att hålla reda på ungarna. Men deras dagar kommer – och har på sätt och vis redan varit.
Men. Det är något med de där paren som funnit varandra. Det gör mig glad och bidrar till ett hopp om människans förmåga att hitta någon som gör henne lycklig.
Om så bara för en stund. Men ibland också hela liv.

Det är just här vid den här stranden det slår mig.
Insikten kommer.
Jag vet vilken pusselbit som just nu fattas.

Nu gäller det bara att jag hittar den.
Men det verkar – i alla fall för mig – vara en omöjlighet.
Och bara för att man kommit på det gör det ju inte saken direkt lättare.

Dessutom fattas det oftast en bit i pusselkartongen.
Eller också har man tappat bort den sedan länge.

Ne. Lätt är det aldrig.
Inte ens vid en strand i strålande sol på Öland.

Men. Ett ofärdigt pussel är också ett pussel.

Det gäller bara att hitta någon som vill ha det…

posted under Notes about nothing
2 Comments to

“Pusselbit.”

  1. On July 15th, 2010 at 18:40 Kristin Says:

    Tur att pussel är en trevlig sysselsättning allafall ;) och den sista biten faller alltid på plats till slut. Nångång..

  2. On July 18th, 2010 at 01:23 Freddie Fredfeld Says:

    Kristin; du har så rätt så rätt :)

Email will not be published

Website example

Your Comment: