A BLOG ABOUT NOTHING

Att veta – utan att egentligen veta något alls.

June15

Ibland vill jag så mycket mer med mitt liv än vad som för stunden är möjligt. Jag är sådan där. Vissa dagar går jag verkligen på något extra batteri; superspeedad. Jag vill kasta mig på ett plan och dra. Kanske till USA. Kanske till Australien. Bara någosnstans. Sen sitta där på någon lokal krog och bara vara. Skriva, läsa och konversera med folk  - kanske till och med börja röka. Bara för att. Och låta personerna komma och gå genom min tillvaro. Kravlösa kärlekar, roliga vänner, omdömeslösa förebilder, gamla genier och spännande nya bekantskaper.

Vet inte vad jag jagar. En motsats?

Kanske.

En motsats till mitt nuvarande restriktiva studentliv. Med begränsade pengar och begränsade möjligheter att göra saker. Paradoxallt nog har jag aldrigt varit så fri. Om man ser till åten efter studenten och innan högskolan.

Nåväl. Har kanske en för trygg tillvaro med fast anställning, trygg vänkrets, fantastisk familj och en fin bostad. Saker folk vill ha, men som också håller en – mig – tillbaka.

Efter studierna, tänker jag. Ja då ska jag resa och leva lite. Men en gnagande del av mig vet att jag måste hoppa på bollen direkt. Inte tappa momentum. Om några år är min examen inte värd lika mycket som dagen efter examination. Det gamla uttrycket “smida när järnet är varmt” är väl som skräddarsytt för detta faktum.

Sen slår det mig, ibland, att jag egentligen inte begär mer än vad jag har. Och tror att jag kan få – och egentligen redan har – ett väldigt fint liv. Ett liv många skulle avundas. Kanske saknas det vissa pusselbitar, så som en lysande karriär på ett roligt jobb eller någon att dela mina glada, ledsna och oftast intressant udda stunder med. Laga mat är aldrig så roligt som det är när man gör det till fler än en. Dinner alone suger, egentligen. Man är liksom nöjd med maten, men det fattas något. Hur skönt det än är att ha en stor säng för sig själv så kommer den ändå aldrig kännas skönare och mer rätt än när det ligger någon bredvid.

Det är sådär.

Någonstans slutar man leta och accepterar. Man – jag - träffar sällan “rätt”. Ingen som hänför eller överraskar. Som tar en med storm och som delar samma intressen som en själv – men ändå i tillräckligt stor utsträckning kan odla och forma egna. Och dela deras erfarenheter och intressen med mig. Några gånger har jag förskt och misslyckats. Ett par hoppats men insett att det inte är i stereo.

Så. Det är vid tillfällen av saknad som jag låter mina tankar skena iväg till rökiga barer i Australien. Eller diners i New York. Kanske är jag för ointressant i det här landet, kanske borde jag ge mig av till platser där människor är mer excentriska och mindre kravlösa på ett sätt som vi kan sakna lite här i Sverige.

Ändå är det jag som oftast har de högsta kraven. På mig själv.

Men att sitta i en bil på väg frammåt men utan destination kan vara nog så spännande.

Kanske stannar bilen. Kanske fortsätter den. Eller kanske kommer den fram.

Har man tur har den plockat upp någon i passagerarsätet någonstans på vägen. Eller också har den tagit mig till de så kallade internationella avgångarnas terminal. Med tro och önskan om ett annat liv på främmande mark.

Jag vet inte.

Men snart borde det vara min tur att veta.

posted under Notes about nothing
4 Comments to

“Att veta – utan att egentligen veta något alls.”

  1. On June 15th, 2010 at 21:55 Mika Says:

    “Någonstans slutar man leta och accepterar. Man träffar aldrig rätt. Ingen som hänför eller överraskar. Som tar en med storm och som delar samma intressen som en själv – men ändå i tillräckligt stor utsträckning kan odla och forma egna.”

    Jag vet precis hur det känns. Det är som om man inte lämnar ut sig själv helhjärtat eftersom det aldrig känns rätt. Som om vägen mot lycka inte nödvändigtvis innebär att någon ska finnas bredvid en – hur gärna man än vill. Jag har gett upp, jag har slutat leta efter något som inte finns. Många kallar mig cynisk, jag kallar det realism.

  2. On June 15th, 2010 at 23:04 Freddie Fredfeld Says:

    Mika; ja du ser, fler realister då :) och det ska nog egentligen stå man träffar aldrig “rätt” inom citationstecken. i min text då :) vi får hoppas vi snubblar över någon!

  3. On June 17th, 2010 at 16:02 Niklas Says:

    Från en som ofta tänker precis likadant – vart du än åker måste du alltid ta dig själv med dig. Vilket är lika mycket en möjlighet som ett hinder.

  4. On June 21st, 2010 at 19:48 Freddie Fredfeld Says:

    Niklas: Du är en klok man Niklas! Så rätt så sant :)

Email will not be published

Website example

Your Comment: