Tid. Tid… Tid!
Helt galet. Tänk om man hade mer tid.
Att sälja tid på flaska, vore inte det helt underbart?
Att kunna köpa sig 33cl tid.
Då skulle jag stå nere vid tågstationen och sälja det till stressade tågresenärer.
nemen skämt åsido, tid är nog bland det finaste man kan ge någon.
Att ge en annan människa ens tid. Det är för mig något mycket större än pengar eller fina saker.
Jag hittar hellre på roliga saker tillsammans med människor i min omgivning än att ge dem en grej i present. Kanske ett biobesök? Eller en runda på krogen? Ska man ge något ska man ge något som innebär att man samtidigt ger någon ens egen tid.
Alla föräldrar som stressar och jobbar, med motiveringen att de vill kunna ge sina barn den bästa tänkbara uppväxten. Men är det verkligen det bästa? Skulle inte barnet uppskatta mer av sina föräldras tid istället? Framförallt pappornas tid. Pappor borde ge sina barn mer tid. Även om det finns något fint i ett barn som väntar på att ens pappa ska komma hem från en affärsresa och ha med sig en pressent. Men i längden?
Jag tror det finns många fler vi behöver ge vår tid. Äldre. Farmor, farfar, mormor och morfar exempelvis.
De äldre har mycket att ge, bara man pratar med dem. Ge dem din tid så får du något stort i utbyte – kunskap. Tror vi att den där vårdinrättningen alltid är det bästa att ge sina äldre?
Jag vet inte, men jag vill tro att tid är något underskattat.
Eller också har vi helt enkelt inte tillräckligt med tid för att ge och då kompenserar vi med att ge saker istället för tid. Saker vi köper för pengar vi får genom att ge bort vår tid – till arbetsgivaren.
Förstår ni Moment 22-situationen här?
Men det är så världen ser ut.
På sätt och vis så är det finaste man kan göra att lova bort sig till en man/kvinna. Att man träffar en person i livet som man älskar och är trogen mot. Att man då ger sin egen tid till den personen. Men många glömmer bort att allt som behövs är att ge varandra tid. Istället fallerar många förhållanden för att man inte lyssnar på varnadra, man umgås inte… eller också umgås man för mycket. Då innebär det att man inte ger tillräckligt med tid till vänner och annan familj, som är precis lika viktiga.
Vi måste förstå att tid är en förhandlingsvara, med oss själva. Om vad vi ska lägga vår tid på.
Prioritera. Det är A och O. I regel finns det mer tid att hämta än man tror.
Till matlagning, till kärleken, till barnen och till sig själv.
Egentid. Också viktigt.
Man kan alltså säga att tid är ett stort begrepp, som rör mycket.
För mig är tid det finaste jag har att ge.
Jag kommer alltid att försöka dela med mig av min tid till flickvän, familj, vänner och mig själv i första hand. Och saker i andra hand. Hellre en resa med någon man tycker om, än en diamantring som ligger i en låda i skåp för att man är så rädd om den.
När man egentligen borde vara rädda om varandra och ge varandra så mycket tid man kan innan tiden tar slut. För det gör den. För var och en av oss.
Jag bestämde mig för en tid sedan att börja ge mina mor- och farföräldrar mer tid. För snart tar deras tid slut och då kära vänner, är det slut.
Jag vill hinna ge dem så mycket jag kan av min tid, innan de inte kan kan ge mer av deras.

Men i grund och botten handlar det om tid mellan människor. Ibland måste man ge andra människor tid, att vara för sig själva. Att reda ut saker. Att göra annat. Man ska inte alltid förutsätta att andra ska ha tid med en själv, bara för att man själv har massor med tid att ge dem.

Lars Winnerbäck sjunger Du hade tid, i låten med samma namn.
Han sjunger lika poetiskt som vanligt.