A BLOG ABOUT NOTHING

Vi glömmer så lätt…

November13

Vad fort vi glömmer. Verkligen fort.
Sommarens fina stunder och oerhörda upplevelser.
Men nu är det senhöst eller tidig vinter. You’re choice!
Och plötsligt blir man lite mer ensam. Inte helt, utan mer.
Jag beklagade mig nyss (för mig själv) om hur trist och mörkt det är.
Alla stänger in sig i sina hus och hem. De går i ide.
De som är två i samma låda är nöjda.
Vi som är en, är som oftast missnöjda.
Sommarens flyktiga relationer och umgängen känns plötsligt far away.
Nu är det hela havet stormar. Alla får klara sig bäst de vill.
Men vad fort vi glömmer sommaren. Plötsligt får man ångest.
Varför händer inte mer i mitt liv just nu?
Jag vill åka iväg. Inte nödvändigtvis till solen, men bort.
Göra något annat. Något nytt. Det vore kul.
Rastlösheten förkroppsligad är jag. Illa.
Men vi glömmer fort. Vi hade det fint i somras.
Det var en fin sommar.
Ingen anledning att panika.
Men. Mörkret tar över och plötsligt vill man ha tillbaka sommarens härliga dagar och nätter. Det var där och då man borde njutit mer av det än man gjorde. Såhär i retrospekt inser man att man borde sugit i sig ALLA härliga tillfällen lika duktigt och noga som Kate Moss suger i sig heroin. Typ.
Ne. Vi glömmer fort. Och klagar direkt när mörkret kommer.
Men så ÄR det. Speciellt hos oss som är lite mer ensamma.
Det är vi som får ångest och direkt vill ha tillbaka den sociala sommaren.
De som inte är en utan två pratar ofta gott om hur “mysigt och härligt” det är såhär i mörka tider. Och jag förstår det. De skapar sin värme genom mys i soffan. Se på film tillsammans. Eventuellt smälla på varandra framför en öppen spis. Så gör de. Eller så borde de göra. Njut tillsammans av varandras värme.
Själv värmer jag mig med gamla goda dumburken.
Mitt TV-tittande ökar lavinartat på höst- och vinterhalvåret.
Som någon säkert en gång sagt; “TV är den enda som alltid finns där när vi känner oss ensamma”. Och så är det, givetvis.
Trots min medvetenhet om sommarens härliga upplevelser kan jag ändå inte tränga undan känslan av att jag behöver resa iväg. Man blir så fort trött på hamsterhjulet. Något nytt behövs.
Frågan är bara vad. Och hur.
En längre utlandsresa? Eller bara ett scenbyte för en helg.
Vet inte. Men att det måste till vet jag.

Fredrik och Filip-stereolog

November11

Ha! Magiskt med Filip och Fredriks nya podcast på Bladet.

Maten går före sexet!

November11

Torsdagskvällsnedvarvning.
På TV:n nyss; Halv åtta hos mig.
Annars kallat Helge Skoogs nytädning.
Vilket ess han är helge. Älskar Helge.
Men. Känner mig SJUKT gubbig.
Men väljer detta före Paradise Hotel, som går på sexan, ALLA dagar i veckan.
Någon måtta får det vara.
Mat före sex.

Keith går på snärt!

November10

Herre-GUD! Haha! Jag är faktiskt heeeeelt sjukt avundsjuk på Bladets Marky Larsson just nu. Det hele är ju episkt med extra sauce på. Givetvis obehagligt, men ändå… hotad OCH snärtad av självaste Keith! Ni hittar göttigheten här.

X

November9

Årets glögg förresten! Saffran i år.
Den är mycket bra. Måste jag säga.
Lika bra som -08! Och -06, givetvis.
Mmmm -06. Hjortron!
-09 var äcklig. Mandrarin har ALDRIG varit my cup of tea.
Rekommenderas starkt alltså. Åregång -10 alltså.
Tänk er mer en Sverker Olofsson-rekomendation. Inte en Martha Stewart-rekomendation. Hon är köpt, inte Sveriker. Men ack så genial hon är, den gode Martha. Jag menar saknar man citroner mest av allt när man skakar galler är det bara kredd att vänta. Allt annat är fel.

Överdos med det guldiga guldet!

November9

Ha! Tänkte dricka glögg och käka en lussebulle för att fira att vi fått ett snötäcke att somna under. Som vi väntat. Eller i alla fall jag. Är lite trött.
Men! Så upptäcker jag ju att det blir kaka på kaka. Eller ja, saffran på saffran snarare.
Årets smak på glöggen från Blossa är ju saffran! Festligt.
Är inte för mycket saffran farligt? Jo, det är det.
Det hela blir som att blanda läkemedel med sprit!
Samma effekt. Typ.
Plötsligt är det rock’n'roll att snetrippa på saffransglögg med tillhörande bulle av saffran.
Detta med eventuell kolavippen som följd.
Saffranskolavipp! What a way to go!
Helst till tonerna av “Fairytale of New York”, såklart.
Saffransöverdos är det nya svarta. Magiskt!

Margaritas ÄR rock’n'roll!

November9

På tal om Lou Reed.
HELST av allt vill jag ju bara dra iväg till New York och “leva livet” likt en lädersäcksåldrad Lou Reed.
Men VAD är oddsen för det liksom? Oanat höga?
Klarar jag ens av det? Klart jag skulle klara av det!
Ge mig bara ett gäng margaritas på en bar dowtown och ett åkapss till det dekadenta nöjesfältet vi så ofta kallar New York så ska ni få se.
Ja, jävlar vad ni ska få se. Rock’n'roll!
Och! Det ÄR Lou Reed:igt att dricka margaritas.
Och GENOM DET blir det rock’n'roll! Givetvis.
Ne. Tillbaka till disken. Och det är INTE rock’n'roll.
Disk kan aldrig bli rock’n'roll, inte ens om Lou gör det.
Sorry, Lou. Men någon jävla måtta får det allt vara.
Vi älskar dig ju ändå, du ska inte diska. Inte alls!

Glögg istället för sangria.

November9

Utanför fönstret faller det massvis med vitt pudrer.
Sakta lägger det sig på marken. Fint.
Och här inne står jag och diskar. Med det vita luddret på mina händer.
Samtidigt sjunger Lou Reed “drinkin’ sangria in the park”.
Sangria-drickande i parken känns avlägset en dag som denna.
Kanske glögg skulle passa bättre? Dock inte i parken.
Men “Perfect Day” är en magisk låt, oavsett sangria eller glögg. Givetvis.

Snart ska jag hem till syster och äta hemmagjord pizza.

Hemmagjort är det nya nya (eller blir det gamla?)!

Manligt TV-perspektiv.

November8

Ser “Våra vänners liv” på SVT.
En fullkomligt essig serie!
Jag tror – och vet! – att manlig vänskap behöver skildras på TV.
Vi behöver den. Vi behöver inblicken.
I ett mörkt, kallt och ensamt Sverige.
Ibland kan manlig vänskap räcka för att få en att ta sig över årsgränsen.
Vardagslivspusslet för män är briljant TV-underhållning.

Jag har inte några pengar, men min gitarr.. min gitarr den har nya strängar… tralalala!

November8

Oh! Har lite festligt skvaller. En mycket folkkär artist besökte Örebro här om dagen. Dock ej detta som är det roliga.
Utan dennes agent som alltså ringer och försöker snylta till sig mat åt folkkär artist på lokal krog.
Han borde ha mynt till mat i alla fall. Kan man tycka. Men det kanske går lite kärvt just nu?
Jag finner det helfestligt i alla fall. Och bisarrt.
Men mest festligt! Givetvis.

« Older EntriesNewer Entries »