A BLOG ABOUT NOTHING

Take a load off Annie…

January13

Haha! Dagens roligaste artikel står i alla fall Sydsvenskan för.

“Ett 20-tal medlemmar i viktväktarna i Växjö hade på onsdagskvällen samlats för att väga sig i föreningens lokaler och se hur mycket övervikt de blivit av med.

Då brakade det till – det var golvet som gav vika.

– Vi hörde plötsligt en väldig duns, vi trodde nästan det var jordbävning och alla flög upp. Golvet rasade i ena hörnan på rummet och längs väggen, berättar en deltagare för Smålandsposten på nätet.

Sedan rasade golvet även på andra ställen och det började lukta avlopp i rummet.

Men viktväktarna gav sig inte. När alla lugnat sig fortsatte invägningen i en intilliggande korridor. Där höll golvet.

Den exakta orsaken till raset är okänd.” – Sydsvenskan

Hahahaha! Den exakta orsaken till raset är ännu okänd?! Humor!!!

Elakt, givetvis. Men kul.

Aldrig försent för vin…

January13

Du säger; har du tändstickor?
Ja tillräckligt om du vill bränna ner Stockholm
Och har du vin & sprit så det räcker att få hela fjärden full av sorger
Allt är försent, försent för vin försent för kärlek ren som snö
Inatt finns ingen väg tillbaks
Ingen alls

Försent för edelweiss.
Ingen Alls
Försent för Edelweiss
Ingen Alls.
Edelweiss

Ice Road Fuckers (Höhö).

January11

Ice Road Truckers.

Fy fan vilken dålig programserie. Det var lite intressant FÖRSTA avsnittet.

“Åh undrar vad de där ice road truckers-killarna ska göra för riskabelt idag?”

“I beeeelive… they’re gonna drive over ice roads… again!”

“Oh..”

I say Ice Road Fuckers!

Det hade varit en programserie att se på. Det vill jag lova.

Unless you want fudge…

January11

Magiskt. Rickys skratt.

Karls fantastiska dagbok.

Ford Slothe. Brilliant?!

10 minuter.

January11

Sent.
Kl: 01:08.
Lyssnar på “Sad Eyes” av Bruce Springsteen.
MSN-rutorna blinkar.
Kristin. Sanna. Orangeblinkande namn.
Borde sova. Givetvis.
Men nej. Jag är vaken.
kl:01:09.
Nackspärr. Masserar nacken.
Svårt. Omöjligt?
Nästan.
Kl: 01:10.
Fortfarande “Sad Eyes”. Bra låt.
Lyssnar.
Kl: 01:11.
Svarar på MSN.
Kristin lyssnar på “Outlaw Pete”. Av Bruce.
Bra.
Sanna vill att vi övertalar Anna.
Kl: 01:12.
Ny låt. “Spirit in the night”. Fortfarande Bruce.
Bara Bruce.
Tanke: Ett morgonprogram. I radio. Givetvis.
Kl: 01:13.
Kollar Aftonbladet.
Kylan orsakar problem i världen. Tydligen.
Iskallt.
Kl: 01:14.
Svarar på MSN.
De sover inte.
Inte jag heller.
Kl: 01:15.
7 minuter har passerat. Fort.
Skriver med tidspress.
Måste. Få. Något. På. Varje. Minut.
Måste!
Inget vettigt. Bara något.
Strunt.
Kl: 01:16.
Imorgon ska jag lämna in en utskriven hemtenta.
Intresseklubben.
Blir nog G på den.
Hoppas jag.
Krystade svar.
Spotify-reklamen glödjer mig. GLÄDJER!
Jag slipper betala. Snål är vad jag är.
Kl: 01:17.
Snart har 10 minuter gått.
Varför gör jag detta?
Obesvarade MSN-rutor.
Ska svara. Lovar.
Natt. Man tänker mycket på natten.
Kl: 01:18.
10 minuter. Over and out.

You ain’t a beauty, but hey you’re alright… Typ.

January8

Har många favoritlåtar med Bruce Springsteen. Han är ändå min “go to guy”. När jag är glad. Ledsen. Förvirrad. Galen. Vilsen. Fundersam. I alla lägen finns han där.

Jag skulle kunna säga att min favorit är “Born To Run“.

Med sättet den ingjuter hopp. Dessa magnifika uppbyggnad.

Och det fina avslutet;

“But till then tramps like us
baby we were born to run”

Men precis bra som “Born To Run” är, så kan jag inte säga att den är bättre än exempelvis “4th of july (Sandy)“, som jag har en alldeles speciell förkärlek till. En av hans tidigaste låtar.

Sättet han målar upp hela sceneriet för oss. Det är mäktigt. De inledande två stroferna säger allt. Om vad som skall. En nationaldag utan denna vore otänkbar.

“Sandy the fireworks are hailin’ over Little Eden tonight
Forcin’ a light into all those stoned-out faces left stranded on this Fourth of July”

Minns fortfarande att jag missade hans stora Ullevi-konsert 2008, just den 4e juli. Dumt, dumt, dumt. Han spelade givetvis denna. Istället gick jag den 5e. Bland det bästa jag sett. Någonsin.

Så kan inte säga att jag är ledsen. Jag fick höra “Drive all night” i en nedskalad pianoversion inslöjad i lila strålkastarljus. Ett av de bästa numren jag hört.

Det är så svårt med Bruce. Han gör aldrig en riktigt rålig låt. Hans lägstanivå är hög.

Ta tillexempel “Born In The USA“. En låt jag i början hade väldigt svårt för. Precis som alla “Bruce-haters” (jo de finns), de har bara hört den låten en gång och dömt bort Springsteen som en skrikande ansträngd amerikan. “Han är så jävla hej-jag-älskar-amerika-över-allt-annat-och-är-helt-okritisk”, säger de ofta. De gör i samma stund en Ronald Reagan, en klassisk “Ronnie”, som Barry skulle sagt. De lyssnar inte på vad han faktiskt sjunger. De hör bara refrängen.

“Ronnie” använde just “Born in the USA” i sin valkampanj. Reagan är Republikan. Bruce är en mycket stark Demokrat.

Hade man bara lyssnat. Hade man gått lite djupare. Så hade man förstått att detta är en mycket kritisk sång, mot det egna landet.

“Born down in a dead man’s town
“The first kick I took was when I hit the ground
You end up like a dog that’s been beat too much
Till you spend half your life just covering up

Born in the U.S.A.
I was born in the U.S.A.
I was born in the U.S.A.
Born in the U.S.A.

Got in a little hometown jam
So they put a rifle in my hand
Sent me off to a foreign land
To go and kill the yellow man”

Mycket på grund av detta ÄLSKAR jag den här låten idag. Jag har distans till den.

Den är en bra låt. Som tack vare sin enkla refräng blev oerhört populär.

Men visst. Jag kan förstå att de som bara hört denna låten får fel uppfattning om Bruce.

Ja. Vilken låt är min favorit? Kan jag ens säga någon? Är det “Badlands“? Den är hur som energirik. Jag blir alltid full av fart när jag hör denna. The beat. Hela låten inger hopp. Bruce är en man av hoppet. Han ger oss hopp.

Och geniala texter. Oftast väldigt bra sanningar. Han lär oss om livet. Några strofer ur “Badlands”…

“You better get it straight darling
Poor man wanna be rich,
rich man wanna be king
And a king ain’t satisfied
till he rules everything”

Jag brukar sällan kunna släppa det där. Det är så genialt, på så många sätt.

En annan väldigt fin låt är “The River“. Kärlek. En berättelse om ungdomar.

“Then I got Mary pregnant
and man that was all she wrote
And for my nineteenth birthday I got a union card and a wedding coat
We went down to the courthouse
and the judge put it all to rest
No wedding day smiles no walk down the aisle
No flowers no wedding dress”

Om livets hårda verklighet.

“I got a job working construction for the Johnstown Company
But lately there ain’t been much work on account of the economy
Now all them things that seemed so important
Well mister they vanished right into the air
Now I just act like I don’t remember
Mary acts like she don’t care”

Bruce har alltid varit en god samtidsskildrare. Men en tidlös sådan. Denna text skulle precis lika gärna kunna passa in idag. Han är en poet. Ofta får han kritik. Ofta beröm.

Jag vet inte om det inte är så att “Thunder Road” tar priset. Den innehåller en av de vackraste stroferna som finns. Men även en, enligt Bruce själv, ostigaste sådana.

“Oh and that’s alright with me”

Så vackert som det kan bli. Ni ser till och med hur pass mycket jag gillar – och identifierar mig med – den. Det står högst upp i min blogg. På arket. Precis så vackert som det där är, så är denna fruktansvärt banalt (men ändå fint på samma gång);

“Well I got this guitar
And I learned how to make it talk”

När till och med Bruce själv erkänner att det där kanske var lite väl mycket. Då förstår man att han har en god insikt om vad han skriver för texter. Jag gillar det. Och presonligen finner jag formuleringen genial, i alla sin enkelhet.

När jag för några år sedan hörde den här låten i en avskalad, nedstämd piano-version så föll jag pladask. Det kan till och med ha kommit en tår. Det är i samband med VH1 Storytellers. Bruce spelar, sen berättar han om låtarna. Hur de kom till.

Sällan har jag tyckt något varit så vackert som när han sjunger den avslutande versen – och de avslutande två raderna i synnerhet - i denna sagolika låt. Om sanningen ska fram så är hela “Born To Run“-plattan ett mästerverk.  

“They scream your name at night in the street
Your graduation gown lies in rags at their feet
And in the lonely cool before dawn
You hear their engines roaring on
But when you get to the porch they’re gone
On the wind, so Mary climb in
It’s a town full of losers
And I’m pulling out of here to win”

Romantiskt. Poetiskt. Magiskt.

Jag skulle kunna fortsätta rabbla låtar tills de är slut. “Growin’ up“, “Better Days“, “Lost In The Flood“, “Hungry Heart” and so on…

Bruce kommer alltid att finnas hos mig. Oavsett sinnestillstånd så har han alltid en låt för mig.

Om jag kom fram till en favorit? Kanske. “Thunder Road” ligger bra till. Men som ni förstår vid det här laget så kan det bero på humör, dag eller rent av sällskap.

Det är det fina med Bruce. Han finns i alla lägen.

För att citera Barack Obama;

“I’m the president, but he’s The Boss.”

Årets…

January5

… bok: Tårtgeneralen - Filip Hammar och Fredrik Wikingsson

… mest hypade bok: Hypnotisören – Lars Keppler

… finast fadershyllning: Skynda att älska – Alex Schulman

… TV: På spåret

… TV-trend: Matlagningsprogram

… TV-kock: Utan tvekan Per Morberg!

… TV-Anka: Anna Anka

TV-programsnackis 1: Svenska Hollywoodfruar

TV-programsnackis 2: Ullared

… TV-dubbningsflopp: Kommissarien och havet

… populärkultursprogram: Hype

… programledare: Ingvar Oldsberg i På Spåret

… mest obehagliga TV-reklam: Appoliva-reklamen, motivering överflödig.

… humor-TV: Playa Del Sol

… TV-händelse: Fotbollsgalan… NOT!

… båt-mat-livsstilsprogram: Sjön Suger, med geniala Lennart Jäkhel och Johan Ulveson

… TV-geni: Fredrik Skavlan

… nya serie: Community

… fortfarande geniala gamla serie: Mad Men

… låt: The Wrestler – Bruce Springsteen

… pop-rock-album: Real Control – Moneybrother

… gubbrock-album: Working on a dream – Bruce Springsteen

… singer songwriter-album: Säg ingenting till mig – Melissa Horn

… artist: Som alltid Håkan Hellström

… svenska genombrott: Givetvis Melissa Horn!

… världsartist: Utan tvekan Bruce Springsteen

… julplatta: Christmas At Heart – Bob Dylan

… världsartist-konsert: Bruce Springsteen And The E Street Band Stadion i Stockholm.

… pop-konsert: Håkan HellströmLiseberg i Göteborg

… gubb-konsert: Ulf LundellArvikafestivalen

… student-konsert: Moneybrother It’s SÅ i Conventum, Örebro

… Spotify-lista: >>Klicka här!<<

… kvällstidning: Aftonbladet 

… dagstidning: Dagens Nyheter

… nöjesjournalist: Fredrik Virtanen, som alltid.

… sportjournalist: Simon Bank, trots Hamrén-debaklet från hans sida.

… maträtt: Falukorv i ugn

… dryck: Coca-cola

… vin: Ravens Wood

… glögg: Hjortron!

… krydda: Saltet, givetvis!

… Facebook: Fan vad sugen jag blev på en mustig Boeuf Bourgignon !”

… informationsfluga: Twitter

… YouTube-klipp: >>Klicka här!<<

… blogg: http://ingentingatt.se/wp

… internet-streaming-genombrott: Spotify

… telefon: iPhone 3Gs

… stolpfusk-skandal: Kim Christensen flyttar stolpar utan åtgärd.

… stolpskott: SvFF är fega jävlar som tillämpar sitt regelverk fruktansvärt godtyckligt!

… Örebro SK: Sjätte plats. Bästa placeringen på 2000-talet.

… fotbollsmiss: VM 2010

… fotbollsprofil: Blir vår nya förbundskapten, Erik Hamrén

… halsduk: Erik Hamréns randiga från Paul Smith för 1095 SEK.

… tränare: Allas våran fotpollstränare Sixten Boström

… julklapp: min nya radio!

… sommarminne: Att jag prickade in all min ledighet under solveckorna. Tack tack.

… livsförändring: Börja plugga = börja leva på CSN.

… resa: Österrike.

… Örebro Uni: Våga vägra kaffe-kupongerna som ger mig lite billigare kaffe, bara för att.

… citat: “Vägen är aldrig längre än dit du ska”Fredrik Stengarn, 2009

… film: Inglorious Bastards, Tarantino

… sista: Nyår i Åre.

Nu orkar jag nog inte mer. Tack för 2009.

Newer Entries »