Min goda vän Sara är på mig om att jag måste börja träna. Och ja, det måste jag. Givetvis. Jag är inte tjock, bara otränad. Och som singel är det knappast en fördel. Måste kortsagt jobba på det här.

Sara vill att jag ska göra allt möjligt jobbigt.

Spinning! Det är ju dödsjobbigt.

Synd att det är kallt ute, annars hade jag kunnat börja jobba igen. Orkar inte ge mig ut i svinkylan. Absolut inte. Rena Ryssland där ute. Heeeelt galet.

Ne. Får ordna det här med träning nu.

Är väl såhär ni vill ha era killar? Fy fan. Lär inte uppnått detta förrän beach 2023!

Kursen MKV A inr PR är för övrigt avklarad. Mina första samlade 30 HP är kirrade.

Känns bra!

*Does the victory dance*

Så.

Alla vi som finner amerikanska talk shows väldigt underhållande har ju givetvis hängt med i det stora “TV-bråket” i USA just nu. Inte via de svenska medierna dock. Vare sig Bladet eller Getingen har rapporterat om detta, trots dess oerhörda nyhetsvärde!

Menar ni att ni inte hängt med i detta?

Ni kan vara lugna. Jag tar det för er!

Året är 2004. NBCs “The Tonight Show with Jay Leno” går som på räls. Jay Leno hade långt ifrån peakat. Alla var väldigt nöjda. Samtidigt så driver Conan O’Brian den gamle räven David Lettermans (nu på CBS) tidigare präla “Late night with Conan O’Brian”. Vattnet är lugnt.

Ingen har en aning om vad ett beslut i ett chefskontor på NBC samma år skulle få för katastrofala följder först många år senare.

Conan O’Brian vänder sig till ledningen på NBC och säger att han vill bli Jay Lenos efterträdare till det legendariska “The Tonight Show”.

Det är nu snöbollen sätts i rullning.

Cheferna inser att Conan är den enda vettiga att ersätta Leno. Den enda som kan ersätta Leno?

Leno är nuet. Conan är framtiden, är tankarna som svävar runt i “the NBC executives” huvuden. Det här blir ett väldigt bra beslut, känner alla. Conan lämnar rummet belåten och känner sig stärkt av vetskapen att han bara ska behöva harva på “Late Night” i fem år till.

Ni läste rätt.

Man beslutar att Conan O’Brian är “our go to guy”. Och förslaget om att Conan ska ta över Lenos show 2009 klubbas igenom utan svårigheter. Man mobiliserar för att informera Jay om vad man har kommit fram till.

Leno accepterade dealen. Tid att gå vidare, var förmodligen vad han utgick ifrån. Men det kan vi bara spekulera om idag.

Jay går samma år ut i sitt program och meddelar publiken. Han ska sluta år 2009. No hard feelings. Alla verkar nöjda och man har förståelse för att Jay – med sina då 12 år vid rodret – har gjort sitt.

Åren rullar på. 2006. 2007. 2008. Och 2009.

Bytet sker smidigt och en ny era ska sättas igång. Conan ska locka den yngre publiken till NBC. Nu jävlar ska det bli åka av, tänker de nöjda cheferna. Och åka av… det blev det. Det hann inte gå allt för länge innan man meddelade att Jay snart skulle vara tillbaka i rutan. Källor gör gällande att Jay, tack vare en klausul i sitt avtal med NBC, var garanterad anställning. Om NBC skulle ha försökt köra ut Jay skulle det kostad en miljard (!) dollar.

Lösningen blir att Jay får ett nytt program. Kl: 22:00. Det som skulle bli en succé kom att döpas till “The Jay Leno Show”. Plötsligt så rasar tittarantalet för Conan O’Brian. Många trogna Leno-tittare flyr nu till sin favorits nya program.

Det som händer här är att Leno snor tittare för Conan. Men tar inga nya tittare.

Istället för att ha ett megaprogram sitter nu NBC med två halvdåliga program – tittarmässigt.

Problemet är ett faktum.

NBCs sammarbetspartners börjar dra sig ur. De vill inte sitta i en båt som inte har rekordpublik.

Här väljer NBC att stuva om i tv-schemat. Man vill tillbaka till den gamla ordningen. Man vill förskjuta hela tablån. Conan ombes flytta sitt program till 00:05.

Men Conan som funnit sig i att NBC gjort så några miljoner av hans tittare istället kollar på Jays show (fair enough!) säger ifrån. Att flytta Lenos show till 23:30 och förskjuta “The Tonight Show with Conan O’Brian” till 00:05 skulle innebära att “The Tonight Show” plötsligt inte längre var en tonight show.

Det uttrycktes lite skämtsamt att den borde döpas om till “The Tomorrow Show”.

Conans anledning till denna omfördelningsvägran är att man “inte respekterar vad “The Tonigh Show” står för och dess starka traditioner”.

Och leno vägrar flytta sin show till en sämre tid *viftar med “miljardklausulen”*

Vad göra nu?

Man måste rädda alla sammarbetspartners. Man måste öka tittarantalet. Man måste lösa denna kris.

Det blir inte bättre av att Conan och Leno nu har börjat tala i pressen.

Bråket är ett faktum.

NBC beslutar sig för att lösa det hela med att ge Conan sparken. Dock med ca: 40- miljoner dollar i avgångsvederlag, fast med en klausul att Conan inte får jobba för några andra på 7 månader.

Conan har givetvis spelat det smart. Så fort han bestämt sig för att inte flytta runt sitt program så visste han att det skulle innebära foten. Och att det dessutom skulle innebära stora pengar. Alltså; han visste att han antingen skulle få behålla sitt program på sin tid. Eller att han skulle få massor med pengar.

Jay Leno får nu tillbaka sitt “The Tonight Show”. Och “The Jay Leno Show” läggs ned.

Conan kommer förmodligen börja sända en ny show på en ny TV-kanal när de 7 månaderna är över.

The end? Förmodligen.

Det man kan tycka är ju att Leno skulle haft den goda smaken att lämna NBC direkt efter att han lämnat över till Conan. Men pengarna på NBC var förmodligen för bra, dessutom jobbgaranti.

Vilka effekter detta fått hos TV-publiken framgår inte än.

Men vi kan bara tänka oss.

Vems sida jag står på? Conan O’Brian!

Inte leka med klassiker som “The Tonight Show”, det är att häda.

NBC har förlorat hundramiljontals dollar på detta. Skjutit en av sina största profiler i foten (Jay), tappar en andra (Conan) och dessutom äventyrat allt vad “The Tonight Show” stod för och dess rykte.

Ur ett PR-perspektiv borde den som beslutade att Jay skulle ha sin ”miljardklausul” få sparken. Än mer den som faktiskt drev igenom att Leno skulle få köra sin “The Jay Leno Show” så den störde med “The Tonight Show”. 

Ibland kommer texterna till en likt blixtnedslag. Det kan vara som en storm, man har inspiration på overload. Men så ibland, som nu, så händer ingenting alls.
Det. Står. Stilla.
Varför? Det vet man inte så noga.
Man får flrita sig på att all input av TV-serier, musik, vänner, film och böcker kanske kan vända trenden. Kanske kan man på något sätt få igång produktionen av inspiration.
Men när man som mig har bloggat i dryga fem år så är det inte konstigt att det börjar gå på sparlåga.
Lite som ett förhållande. Kanske? Ne.
Dålig jämförelse. Strike that!
Men! Sen jag gick över till denna bloggen så släppte dessutom all press som fanns att alltid ha höga läsarsiffror.
På förra bloggen hade jag väldigt hög statistik. Ni var många som besökte mig då.
Nu är det inte alls lika många.
Men nu vet jag iaf att ni som hänger med här… ni bryr er verkligen.
På sätt och vis.
Därför! Just därför…
Så. Vill. Man. Inte. Skriva. Dåligt.
Inte.
Alls!
Jag vill ju ge er bra inlägg.
Och tja, då blir det så att jag idag sållar på ett helt annat sätt.
Sånt som jag förut skulle dunkat ut i cybervärlden (vilket töntigt uttryck!) blir istället bortplockat.
Blir det bättre?
Jag vet inte.
Var vill jag komma med det här inlägget?
Jag vet inte.
Men. Jag lovar er… att om ni hänger kvar och kanske kikar in lite då och då.. så kommer jag i alla fall ha presterat något som ni kommer finna läsvärt. Så pass trygg är jag i mitt skrivande. Att jag vet att det en vacker dag kommer att komma ett inlägg som till och med JAG kan vara stolt över.
Det är det som driver mig vidare. Den där kicken!

Magnifik kick.

Underbar kick.

Välbehövd kick.

Så. Nu hoppas vi det lossnar lite här.
Nu jävlar ska det skrivas mer.
Hang on, nu kör vi i vind och hoppas på det bästa!

Och vet ni vad? Mimosasallad är bland det vidrigaste du kan äta.

Och legymsallad.

Äckliga vedervärdiga legym!

Dagens låt är “Sullivan Street” med Counting Crows.

Märkligt fin låt.

Spotifya här.

Ps. Vill också rekommendera det magnifika vägrocksbandet Drive-By Truckers. Lyssna på “Dead, Drunk And Naked“, så förstår ni. Tyvärr lämnar Spotify mer att önska vad gäller utbudet av deras låtar. Ds.

Inte skrivit så mycket. Men har så sjukt många bollar i luften just nu.

Fredag-Lördag spenderades i E-tuna. Ingen direkt superstad att hänga i den julgran vi kan kalla Sverige. Men inte något ont som inte för något gott med sig. Träffade väldigt många trevliga människor iaf. För människorna ifrån E-tuna är magnifika.

Så.

Spånar just nu lite namn till en framtida kommunikationsbyrå. Frågan är bara vad den ska heta.

Ni har nog alla hört Moraltestet i Christer i P3. Har inte så mycket för mig, så tänkte att jag också skulle försöka svara på några moraltestfrågor.

Är det moraliskt försvarbart att döda i krig?

Döda, eller dödas? Så känner jag iaf. Skulle någon jävel invadera Sverige (haha!) så skulle iaf jag inte tveka att försvara mig själv. Men jag har ju inte gjort lumpen, så får nog inte rycka ut i frontlinjen. Frågan är väl egentligen om kriget som ledde fram till allt dödande är försvarbart?

Ska dödshjälp finnas i Sverige?

Ja, jag tycker det.

Är det moraliskt försvarbart att döda i självförsvar?

Utan tvekan!

Är det moraliskt försvarbart att döda en för att rädda tio?

Oh. Denna är ju svår. Men. Ja, ibland. Beror på omständigheterna, givetvis. Står Conny med tio personer i gisslan som han hotar ta livet av om han inte får igenom sina krav så vore det omoraliskt av mig att inte knäppa honom, om chansen dyker upp. Så ja, ibland.

Är det moraliskt försvarbart att köpa sexuella tjänster om den som säljer gör det frivilligt och ingen hallick finns?

Ja, absolut. OM omstämndigheterna är som du målar upp det, absolut. Men jag tror att det är svårt att legalisera det, då det inte finns något bra sätt att kontrollera det på. Ne, folk får ragga på krogen!

Är det OK för en paraplyförsäljare att höja priset på paraplyer från 40:- till 300:- när det regnar?

Legalt, ja. Moraliskt? Nja. Var är medmänskligheten? Visst har den gode paraplyförsäljaren en familj att försörja, eller sitt eget inköp av det senatse X-boxet. Men 300? Ockerpriser! 100 spänn, max. Förvisso hade jag förmodligen höjt priset till 400!

Är det moraliskt försvarbart att staten har rätt att förbjuda oss att ta droger?

Absolut. Framförallt för de som inte kan hantera drogers skull. Sådant här bruk leder fram till så mycket skit. Är det värt det? Kanske borde mer förbjudas? Egentligen. Däremot är jag inte särskilt dömande mot en person som nyttjat droger. Det är upp till var och en om man tycker det är värt risken. Dels att åka fast och dels att hamna i ett beroende. På den punkten är vi så olika, så man kan varken säga bu eller bä om att trilla dit på det.

Tycker du att vi i västvärlden är moraliskt förpliktigade att göra något för att bekämpa fattigdomen?

Ja. Kan vi så ska vi. Men framförallt försöka stoppa växthuseffekten. Det känns viktigare just nu, from my point of view.

Är det okej att ett rikt par låten en fattig kvinna bära och föda deras barn för 1 miljon kronor?

Ja. Om kvinnan själv vill detta. Vore ju win-win, typ. Men att det borde finnas något sorts åtagande av de rika att ta hand om kvinnan under havandeskapsperioden.

Är det moraliskt försvarbart att en kvinna - som är mindre meriterad - får ett jobb före en man - som är mer meriterad - som söker samma jobb hos ett redan mansdominerat företag?

Mer kvinnor in i företagen, absolut. Men kvotering är jag emot. Man kan aldrig lösa ett fel med ett till. Om jag var kvinna (you whish!) så skulle jag inte vilja få ett jobb pga mitt kön.

Måste bara få tipsa er om ett av Bruce Springsteens kanske mest – och mycket oförtjänt - bortglömda album Tunnel Of Love. Släppt 1987. Ett bra år, ska sägas. Av flera olika anledningar.

Det är ett riktigt skilsmässoalbum.

Låtar som “When you’re alone“, “One Step Up“, “Tougher Than The Rest” och “Brilliant Disguise” får inte försvinna som en parantes i Springsteens magnifika diskografi. Och, givetvis, titelspåret “Tunnel Of Love“.

Ni hittar plattan på Spotify om ni klickar här.

Haha! Lite kul är den.

Antar vi är en del där ute som spelat (sönder?) Black Eyed Peas partylåt “I Gotta Feeling”. Det är förvisso deras starkaste låt, kan inte säga att jag i övrigt tyckt att de gör särskilt bra musik.

Men!

Nu har det ju cirkulerat upp en parodi på den här låten, givetvis. Alltid är det någon som vill åka snålskjuts i svallvågorna av en hit. Denna parodi är faktiskt rätt rolig (inte bara för att de har en iPhone (Åh iPhone!) i videon).

Det handlar alltså om “dagen efter”-känslan.

Roooligt.

Kolla här (går inte att bädda in i inlägget).