A BLOG ABOUT NOTHING

Äntligen tänker SvFF.

October15

SvFF drar tillbaka böterna. Äntligen någon som tänker på det där jävla förbundet!

Nu ska ni bara rätt till GAIS-ärendet (Wandergate) och Kim Christensen-ärendet.

En kväll med hjärtat och fotboll! :)

October14

Ikväll ska jag träffa hjärtat! :) Se fotboll. Ja, syster-yster ska jag nog också träffa ikväll…

Men det är knappast henne jag saknar!

SvFF har tappat greppet totalt. Pajas är det rätta ordet.

October14

Jaha. Dags att prata lite mer fotboll. Lovar att jag ska vara lite tystare på den fronten efter detta inlägget. Ni kanske börjar få nog så här när vi ser ut att missa VM. Dessutom har jag redan pratat mycket om det.

Men!

ÖIS bestraffades av SvFF för deras “Free Dawit“-banderoll som hängdes upp under en match. Örgryte ska betala 10 000 SEK för detta tilltag. SvFFs  linje är att man ej ska låta fotbollen invaderas av politiska budskap. Men ibland undrar man hur byråkratiska de egentligen är (och hur stor avsaknaden för detsamma är ibland).

Att bedöma “Free Dawit”-kampanjen som en helt politisk apparat känns trångsynt. För mig handlar det om vanliga moraliska värderingar. Att visa sitt stöd för en människa som frihetsberövats. Som, vad jag har förstått, hade förankring kring Örgryte.

I dessa hänseenden kan jag inte snågra skillnader mellan “Free Dawit”-kampanjen och förbundets egna kampanj mot rasism. Det handlar om goda moraliska värderingar i båda kampanjerna.

Problemet för förbundet i detta fallet blir dessutom att Hammarby gick fria från den banderoll som Bajens fans (nåja..) satte upp. Deras banderoll hyllade Jackie Arklöv. Polismördaren. Men där agerar inte förbundet alls. Detta gör det så komiskt och tragiskt att de agerar mot ÖIS för en banderoll som symboliserar människors rätt till frihet och överhuvudtaget mänskliga rättigheter.

Det känns dessutom jävligt konstigt att förbundet straffar ÖIS för en banderoll, men IFK Göteborgs målvakt Kim Christensen får gå fri från stolpfusket och GAIS kan spela med en icke godkänd spelare i över en månads tid utan reprimander.

SvFF verkar inte kunna agera efter sitt regelverk i vissa fall, men vara stenhårda i andra. Det hela är så sjukt godtyckligt. Ingen vet vad man får och inte får göra, eftersom att förbundet inte har en konsekvent bedömning av sitt eget regelverk. Detta visar på stor inkompetens inom förbundet. Och framförallt brist på NÄR och HUR en fall-till-fall-bedömning ska tillämpas. GAIS valde man att fria för att det var så synd om dem, det var ju bara ett “slarvfel”. Men ÖIS som står upp för människors rättigheter väljer man att straffa.

En annan tanke jag fick var att detta kanske är ett medvetet straff. Stor kritik har riktats mot förbundet att de favoriserar lag från Göteborg. Framförallt sen de friade GAIS och IFK Gbg. Kan ÖIS vara det exempel de behövde för att stävja dessa röster?

Får ÖIS lida för att förbundet inte kan hålla sig neutrala?

Vad gäller böterna kliver Expressen in och betalar dem, givetvis för att få extra PR själva. Men samtidigt bra, för ÖIS ska inte bestraffas för att de hade en banderoll som vädjar till folk att stötta mänskliga rättigheter.

Fotboll måste ses som ett forum och verktyg att förmedla mänskliga rättigheter över hela världen. Men håller med om att det ska vara fritt från POLITISKA budskap.

Ne. Pajasförbundet har tappat greppet. Senaste månadernas beslut som haglat över oss visar inte på att de kan hantera Allsvenskan. Förslagsvis tar klubbarna själva över driften av Allsvenskan.

Alla supporterklubbar borde gå ihop och sätta upp en banderoll! Gemensamt kan de visa att förbundet tänker fel. Lagrell stödjer inte ens personligen “Free Dawit”, enligt Expressen. Sist; Paggan skriver fint. Läs här!

Gå in här, skicka ett kort till Lagrell. Protestera mot SvFF:s beslut genom att skicka ett digitalt vykort till
svff@svenskfotboll.se. Tack!

***

En snabb kommentar om förbundskaptensjobbet; jag hoppas mer och mer att Erik Hamrén tar över. Vore spännande!

Och att Svennis kanske går till Nordkorea gör mig ledsen. Var tog ditt vett vägen?

Kvällens tips;

SverigeAlbanien 4-0.

Och Malta klarar oavgjort mot ett Portugal som ej får tummen ur.

Precis, det är exakt vad jag tror. Håll tummarna!

Heja Sverige!

Bild: Expressen

På G

October13
  • Recension av Melissa Horns nya album “Säg ingenting till mig”
  • Ett inlägg om SvFFs risiga regelnyttjande.
  • Ett inlägg om övriga funderingar. Typ.

Tack för allt, Lasse!

October11

Vi kan skälla på Lars Lagerbäck för att vi missar VM. Men det vore inte rätt.
Sverige är inte bättre än såhär just nu, tyvärr.
Jag förutsätter att portugiserna krossar malteserna med tvåsiffrigt resultat. Och då är det givetvis slut på VM-drömmen.

Det faller sig mycket naturligt att Lars Lagerbäck i och med detta kliver av och lämnar över för en ny förbundskapten. Frågan är bara vem? Men jag återkommer till det snart.

Först måste jag få understryka att Lars Lagerbäck avgår inte för att han gjort ett dåligt jobb som förbundskapten under de här åren. Det har han verkligen inte gjort. Han kliver av för att det är dags. Man ska aldrig sitta för länge på samma jobb. Jag förutsätter att Lasse L hade avgått efter VM, även om vi nått dit.

Vi ska komma ihåg att han tagit oss til FEM raka mästerskap. EM 2000, VM 2002, EM 2004, VM 2006 och EM 2008. Jag hoppas alla vet att Lars Lagerbäck är unik i svensk fotbollshistoria. Ingen annan har tagit oss till så många mästerskap. Så att vi missar ett nu får vi se som nyttigt och kanske nödvändigt. Det är dags att bygga ett nytt svenskt landslag. Förutsättningarna förändras i och med att den svenska fotbollen och de svenska spelarna blir duktigare och duktigare.

Under Lagerbäcks tid har vi inte haft ens i närheten av den tekniska skicklighet som de unga lovande svenska spelarna har. Att påstå att Lasse Lagerbäck spelat tråk-fotboll är naivt. Då har man inga djupare fotbollskunskaper än att anfall är den enda delen som existerar i fotboll. Det svenska landslaget har spelat utifrån sina resurser oerhört smart. Det är det som gett oss alla mästerskap, alla glada somrar. Det är Lagerbäcks inspelade modell som gett framgång.

Sverige har egentligen spelat bättre (resultatmässigt) än vad vi borde ha gjort. Egentligen är fem raka mästerskap helt sjukt. Sen har vi fått bevisat i mästerskapen att vi inte riktigt räcker hela vägen. Och så är det. Det enda mästerskapet jag kan känna att vi borde gjort bättre ifrån oss i är EM 2004. Då jävlar hade vi chansen. Men ej marginalerna. Tyvärr.

Vi kan säga att Lagerbäcks briljans när det gäller att kvala har gjort att han framstått som en riktigt dålig mästerskapscoach. Men Sverige har inte underpresterat i mästerskapen, det är Sverige som har överpresterat i kvalen. Ni får tro på det om ni vill, men det är vad jag vill hävda.

Jag tror inte vi kommer få uppleva så många mästerskap på rad igen, i alla fall inte på ett bra tag. Bara att inse, Lagerbäck har skämt bort oss. Så är det.

Det blir jobbigt för den som vill ta över. Kraven verkar skyhöga från de svenska fansen. Speciellt med tanke på att så många sågat Lagerbäck, trots att han tagit oss till mästerskapen med lag som egentligen aldrig borde vunnit kvalgrupperna.

Jag hoppas att alla kritiker mot Lagerbäck har rätt – för jag vill inte se att detta är början på många mästerskapslösa somrar. Jag hoppas vi hittar någon som gör ett bättre jobb. Någon som tar oss till mästerskapen och kan förmå Sverige att vinna också.

Det är faktiskt dessutom nödvändigt med en ny förbundskapten med tanke på att de unga spelarna är från en annan skola. Det behövs en coach som kan det nya sättet att tänka och spela fotboll. Lagerbäck är ett geni på den typ av fotboll svenskarna har spelat och kunnat spela fram tills nu.  

Men. Vem ska ta över?

Många säger Svennis. De som säger Svennis ska då också veta att Svennis för i princip exakt samma filosfi som Lagerbäck. En “tråk-fotboll” som den kallas i folkmunn, där taktiken går före anfallsglada och försvarssvaga laginsatser. Svennis sparkades från Englands landslag därför att engelsmännen hade en övertro på sitt eget lag och tyckte att han förde en “tråk-fotboll”. Många svenskar tänkte att engelsmännen var hemmablinda och inte såg att deras landslag inte var bättre. Samma svenskar har tyvärr en övertro på Sveriges landslag. Jag tror Svennis skulle göra jobbet bra, ta oss till mästerskapen. Men inte vinna självklart dem. Jag tror vi har exakt samma chanser att vinna mästerskap med Svennis som med Lagerbäck. Det som jag dock tror är att Svennis är bättre på att förvalta de nya unga spelarnas sätt att tänka och spela fotboll på än vad Lagerbäck är.

Jag skulle bli glad om Svennis tog över. Så vi får uppleva fler mästerskap.

Annars ska det bli intressant att se vem som ta över. Och framförallt hur denne tar över.

Ett nytt svenskt landslag ska byggas. Jag hoppas till det bättre.

Men jag tackar Lasse Lagerbäck för alla fina resultat. Han kommer gå till historien som en av Sveriges främsta förbundskaptener. Som tyvärr hade oturen 2004 att inte få med sig den medalj som vi så mycket väl hade kunnat ta.

Tack, för allt.

Rätt att ge Obama fredspriset – kanske ett genidrag!

October9

Nobels fredspristagare tillkännagavs idag. Och ja, jag tror att alla vet vem Barack Obama är (till skillnad från den där Müller som drog hem litteraturpriset…).
Måste erkänna att jag blev lite överraskad. Nödvändigtvis inte negativt.
Inte bara jag blev förvånad. I princip alla i publiken vid tillkännagivandet från norska Nobelkomittén drog ett djupt andetag. Väldigt effektfullt!
Var det rätt då? Svår fråga. Det beror på hur man väljer att se på priset.
Många menar att han inte uträttat särskilt mycket än. Vilket är sant.
Twitter skriver bland annat Fredrik Virtanen såhär:

@_virtanen: Att ge Obama fredspriset är som att ge en debutant litteraturpriset?”

Han har ju givetvis rätt. På sätt och vis.
Men vi kan ej jämföra fredspriset och litteraturpriset.
När vi talar fredspriset är begreppet mycket större. Att tilldelas fredspriset har enligt tradition alltid varit ett tecken på att man har uträttat något stort i fredsmakande.
Men jag tror att fredspriset också kan vara ett redskap att i sig mana till fred.
Det intressanta här är att Barack Obama (och indirekt USA) får en oerhörd press på sig att leva upp till den här fredsstämpeln de fått i och med Nobels fredspris.
Som Örebro-politikern John Johansson skrev på sin Twitter:

@politikern: Visst kan Obamas pris känns lite som att applådera innan teatern slutar, men jag tror att det tvingar honom att intensifiera fredsarbetet.”

Jag tror exakt samma sak. Dessutom var det ett stort steg för freden att Obama vann valet. Det känns som att John McCain INTE hade varit en president som fört USAs hållning i fredsarbete åt rätt håll. Så i sig är han värd vinsten enbart för valvinsten.  

 Så här sa Nobelkommitténs ordförande Thorbjørn Jagland, när han meddelade vinnaren av årets pris;

“– Obama får fredspris för sina utomordentliga insatser för att stärka demokratin och de nationella samarbetet. Han har som president skapat ett nytt klimat i internationell diplomati, där dialog och förhandlingar är att föredra”.

Och jag förstår hur de tänker. Obamas sätt att förhålla sig till fredsarbetet är helt unikt och något väldigt nyskapande sett till hur USA har agerat i händerna på tidigare presidenter.

Förre socialdeokratiska utrikesministern och tidigare ordföranden i FNs generalförsamling Jan Eliasson säger såhär till Aftonbladet:

“– Det är överraskande, men jag tycker det är mycket positivt. Barack Obama samarbetar med andra länder, FN-systemet och han för dialog med länder som man haft problem med – till exempel Iran. Dessutom har han försökt sätta igång fredsprocessen mellan Israel och Palestina i början av sin tid som president. I regel brukar man som president ta sig an den frågan under sista året på sin andra mandatperiod”

Kort sagt ett väldigt intressant val. Jag tror det är rätt. Få människor har på så kort tid förändrat ett lands attityd och ingjutit ett hopp hos sitt eget – och världens – folk.

Dessutom försöker Obama avveckla de två krig han fått ärva efter George W Bush-administrationen.

Ett kontroversiellt val, ja. Men samtidigt sensationellt och lovande.

Känns som att de som förfasas och upprörs är de som är mest insnöade och förkuvade. Obamas val av väg för USA är viktigt för framtiden. Och det är i den vi alla ska leva i. Priset hjälper och pressar amerikanerna att hålla samma kurs rakt igenom.

Att ge Barack Obama priset är smått genialiskt. Vi har förmodligen i och med det här priset cementerat USAs nya vägval. Det måste vi väl alla tycka är ett steg i rätt riktning för freden på jorden? Det tycker i alla fall jag.

Bilden är totalsnodd från Bladet…

SvFF är ett skämt – de borde ej få handhava Allsvenskan.

October8

Det är en svart dag i svensk fotboll. Idag har vi fått besked att;

  • Det är skillnad på lag och lag. I dubbel bemärkelse.
  • Det är helt OK att spela med spelare utan tillstånd, bara man inte upptäcks förrän efter två veckor eller om det är fem dagar. Oklarheterna är stora.
  • Det är okej att spela med en spelare utan rätt papper, bara man ansökt om dem. Då kan man få retroaktivt. Alltså måste reglerna formas om. Det ska stå att; spelare som inte SÖKT tillstånd får ej spela. Istället för; spelare UTAN tillstånd får ej spela.   
  • Förbundet följer ej sina egna regler.
  • Vi borde kräva att SvFF ej får handhava Allsvenskan. Det sköts på ett så förbannat risigt sätt. Domar som ej är konsekventa. Hela tiden!

Ja. Det var allt.

Här kan ni läsa om att Wanderson och GAIS frias HELT. Hade detta vart ÖSK hade de blivit tvångsnedflyttade och hade det varit ett Sthlmslag hade de fått böter och poängavdrag. Men inte GAIS, känns som att Göteborgs-lagen blivit förbundets kelgrisar.

Väl rutet!

Heja ÖSK!

Nonsens-inlägg.

October7

Katt åt stol – satt i halsen.

Melissa Horn sjunger nytt i natten

October4

Har precis sett att Melissa Horn släppt första singeln till hennes nya efterlängtade album. Låt heter “Lät du henne komma närmare”. Melissa sjunger den med en skör och nästan lite darrig röst. Riktigt fin! Måste säga att jag är lite kär i Melissa Horns röst. Den är så jävla vacker.

Ni hitter låten i Spotify här.

Den här låten lovar gott inför albumet. Känns helt rätt.

Som vi längtat Melissa.

Yusuf – the artist formerly known as Cat Stevens

October4

Här kommer ett inlägg från min förra blogg (som ni hittar om ni klickar på arkiv högst upp i denna blogg). Det är så intressant att ni fårt igen.

Dags för en historielektion mina vänner!

Det finns få artister som faschinerat mig så mycket som Cat Stevens gjort. Det finns få som har skapat så fantastiskt bra musik som halvsvensken har gjort. Ett musikaliskt underbarn som började sin multi-instrumentala karriär med pianot hemma. Talangen går ju inte att ta miste på när man hör hans musik. Och som tonåring, samtidigt som han gick på Hammersmith School of Art, så började Cat att spela under namnet Steve Adams.

Förresten, bäst vi reder ut namnen. Han föddes som Steven Demetre Georgiou, 21 juli 1948. Tog artistnamnet Steve Adams i mitten av 60-talet. För att sedan byta till Cat Stevens då han signades av Mike Hurst, som var en tidigare medlem i pop-gruppen The Springfields. Och på senare år bytte den mångfacetterade herren namn till Yusuf Islam. Bara alla hans namnbyten gör honom magisk.

Photo

Nåväl, som ung var han väldigt intresserad av måleri, hans mor Ingrid tog med honom till Gävle för att låta honom utveckla sin konstnärliga sida hos sin morbror, konstnären Hans Wickman. Det var detta intresse som gjorde att han började på Hammersmith School of Art, där han samtidigt fann sin förmåga att skriva låtar. Det var som sagt då han började spela under artistnamnet Steve Adams. Och hans ambition att bli en songwriter tog sig form på allvar. Inspirerad av bland annat Bob Dylan, John Lennon och Paul Simon så skrev han låtar som han till en början spelade på pubbar och caféer.

Samtidigt som Hurst fick upp ögonen för den nya stjärnan så valde han att byta till just artistnamnet Cat Stevens. Cat lär ha sagt;

“I couldn’t imagine anyone going to the record store and asking for ‘that Steven Demetre Georgiou album’

Hurst signed Cat and released his first single >>I Love My Dog<< som dundarade till sig plats nr 28 på englandslistorna. Denna tätt följd av >>Matthew and son<<, som var titelsången på hans debutalbum med samma namn, hamnade på en stark 2# placering. När >>I’m gonna get me a gun<< tog sig in på The Top Ten så började även hans debutalbum “Matthew and son” att klättra.

Alltså kan man ju lugn säga att han tack vare sin oerhörda talang fick en tidig karriärstart. Något som man i efterhand, när man lyssnar på debutalbumet, inte förvånas över.

Sen att Cat som 19-åring drabbades av tuberkulos och en havererad lunga stoppade honom inte. Trots att han var nära döden så lyckades han tillfriska efter intensiv vård på sjukhus. Det var även i samband med detta Cat blev vegetarian, tog upp yoga och meditation, samt började läsa om andra religioner. Detta som ett steg för honom att hantera den nära döden upplevelse han vart med om. Ett uppvaknande enligt honom själv.

Året innan sin sjukdom hade han släppt albumet “New Masters”, som tyvärr inte riktigt gått som man ville. Detta fick Hurst att vilja styra Cat mot att producera ett album liknande hans debut, samtidigt som Cat själv ville göra ett riktigt folk song album. Osämjan fick som konsekvens att Cat befriades från sitt kontrakt med Deram records.

Photo

Alltså en stormig och turbulent första tid som artist. Men 70-talet blev Stevens uppgång. Han signade med Island Records 1970 och spelade in folk-rock albumet “Mona Bone Jakon” som blev vädligt populär i the UK. Tog sig till plats #8. Det var i och med detta albumet Cat fick redigt med exponering i USA. Något som gjorde att han med sitt nästa album “Tea for the Tillerman” fick sitt stora genombrott. Genombrottslbumet sålde 500 000 exemplar på 6 månader och tog sig in på The Top 10 Billboard. Riktigt stort. Albumet hade år 2001 sålt i över 3 miljoner exemplat och Rolling Stones Magazine plockade med albumet på sin “500 greatest album of all times”-lista.

Låtar som >>Wild world<<, >>Hard-headed Woman<< och >>Father and son<< hamnade på detta albumet. För övrigt ett av mina absoluta favoritalbum!

Sedan dess gick karriären spikrakt uppåt.

Albumet “Teaser and the firecat”, 1971, har även det sålt i över 3 miljoner exemplar och innehöll fantastiska låtar som >>Peace Train<<, Mornin has broken<< and >>Moon Shadow<<.

1973 kom albumet “Catch Bull At Four”. Detta blev det snabbast säljande albumet i USA, som på bara 15 dagar tog sig till 1# placeringen på Billboard-listan.

Sen kom album som “Foreigner”, “Buddah and the Chocolate Box”, “Numbers” och “Izitso”.

Året var 1978 och Cat hade alltså med stor framgång blivit en världsartist, älskad av flera miljoner människor. Samma år släppte Cat albumet “Back to Earth”. Detta skulle visa sig vara hans sista album under namnet Cat Stevens. Efter det har det släppts en hel del samlingsalbum, där “Greatest Hits” vart det mest framgångsrika.

Det är här det mest magnifika och mest störiga med Cat dyker upp. Han blir här bohem, eller vad man ska säga. 1976 sägs han ha vart nära att drunkna i havet utanför Malibu, Kalifornien. Då ska Cat ha sagt;

“Oh God! If you save me I will work for you”

Efter att ha provat på Buddhism, tarot kort, Zen, I Ching och numerlogi så fick Cat av sin bror boken Koranen. I denna sägs Cat ha hittat sig själv. Och började vägen mot ett liv som hängiven till Islam. Dagen före julafton 1977 konverterade Cat till Islam. För att sedan året därpå, 1978, byta namn till sitt nuvarande; Yusuf islam.

Och det är nu jag inte riktigt kan bestämma mig om jag tycker att Cat/Yusuf är den coolaste människan jag hört talas om eller kanske den största pajasen.

Photo

Yusuf övergav sitt liv som framträdande och älskad musiker för att leva sitt liv som människorättsaktivist, filantrop och god dyrkare av Islam. Det var hans närmaste Imam som sagt till honom att hans liv som popstjärna och fortsatta kärriär som musikant var helt okej, så länge hans låtar var moraliskt accepterade. Men här ansåg alltså Yusuf att musikindustrin saknade allt vad moral hette och la gitarren på hyllan.

Egentligen är ju det Yusuf gjorde 1978 väldigt hedervärt. Och fullkomligt osjälviskt. Då han nu jobbar för människors rätt i världen etc. Och det är det han sa i ett TV-program 27 år efter att han lämnade musikscenen som gör att jag för alltid kommer respektera och tycka Yusuf/Cat är en av de coolaste människorna jag ngonsin hört talas om;

“A lot of people would have loved me to keep singing.. You come to a point where you have sung, more or less … your whole repertoire and you want to get down to the job of living. You know, up until that point, I hadn’t had a life. I’d been searching, been on the road.”

Visare kan det inte bli.

Bara en stor människa kan göra något sådant.

Han sägs dra in ca 1,5 miljoner USD per år på varumärket och musiken som Cat Stevens skapade. Detta går som sagt mest till välgörenhet och filantropism, främst inom det muslimska samhället. Samt drivandet av hans Islamiska skola i London.

År 1985 ställde Cat givetvis upp på “Live Aid”. Den historiska konserten där massor av världsartister ställde upp pga det rådande läget i Etiopien. Det sägs att Cat hade specialskrivit en låt för detta tillfälle, men att den ströks då Elton Johns nummer drog över tiden. Så kan det gå.

Photo

Under 1990-talet kom gradvis Cat tillbaka till musiken, dock under sitt namn Yusuf. Där han deltog på galor och andra välgörenhetsevenemang. Samt medverkade på andra artisters skrivor.

2006 släppte Yusuf albumet “An Other Cup”. Detta var det första albumet sedan hans avhopp från musikscenen 1978. Namnet ska dra paralleller till hans genombrottsalbum “Tea For The Tillerman”. Då och nu. Detta är “en ny kopp te” en ny karriär. Därav lansering av albumet med artistnamnet Yusuf och omslagstexten; “the artist formerly known as Cat Stevens”.

2006 sa Yusuf till CBS Sunday Morning följande om albumet;

“You know, the cup is there to be filled … with whatever you want to fill it with. For those people looking for Cat Stevens, they’ll probably find him in this record. If you want to find [Yusuf] Islam, go a bit deeper, you’ll find him.”

Och han har förmodligen rätt. Jag hör oerhört mycket Cat Stevens i albumet, men ju mer jag lyssnar och ju djupare jag går så hittar jag Yusuf.
Cat Stevens eller Yusuf Islam, kalla honom vad du vill… men musik kan han i alla fall skapa.
Fler borde lyssna på hans låtar och älska honom.

Tidigare i år släppte Yusuf albumet “Roadsinger”. Ett album som jag lyssnat en hel del på. Och jag hoppas han tar sig i kragen och genomför den tour han annonserat under 2009. Dock fick den käppar i hjulen pga problem med hans arbetsvisa i USA, där den skulle startat. Han spelade dock i maj i London på sitt skivbolags 50-årsfirande. 

Kanske är detta början på en ny och fantastisk karriär som Yusuf Islam? Vi får väl se. 

Och vi får hoppas. 

Pictures/Bilder: Samtliga bilder är ifrån Rolling Stone Magazines stora bildarkiv.
« Older EntriesNewer Entries »