A BLOG ABOUT NOTHING

Pensionär.

October30

Ser ”Efter tio” med Malou von Sivers.

Känner mig som 65+

Kärlek <3

October29

Julmust och pepparkakor!!!

PR 101

October27

Jag läser PR- och informationsprogrammet vid Örebro Universitet. Det här med PR tycker jag är intressant. Att skapa intresse och snack kring något som kanske inte är så intressant. Det finns hundratals briljanta reklamkampnajer som skapats och gett PR-utrymme för de minsta av märken.

Det är en sak att marknadsföra en produkt och en annan när det kommer till personer.

Jag hanterar i dagsläget landslagsskridskoåkaren Johan Röjlers pressfrågor. Detta i en väldigt liten skala. I ärlighetens namn känner inte den stora massan till Johan. Han är välkänd i skridskokretsar. Där är hans varumärke starkt, med tanke på att han är en av Sveriges mest framgångsrika skridskoåkare just nu.

I Johans fall handlar det inte om att bli känd hos den stora massan. Hos Svensson. Den status han har som skridskoåkare i sina egna kretsar räcker gott och väl. Egentligen. När vi jobbar kring Johans kontakt med media handlar det mycket om att upprätthålla informationen.

Det är inte alltid ett pressmeddelandet mynnar ut i en artikel och att det blir direkt PR för sporten och Johan själv. Men det innebär inte att pressmeddelandet är verkningslöst. Medierna tar trots allt del av informationen. All denna info de samlar på sig kan i nästa artikel generera större utrymme, för att journalisterna har kött på benen när de väl ska skriva.

När man sysslar med sporter som inte har en bredare publik än de som håller på med dem så måste man vara konsekvent i sin information, ihärdig. Pressmeddelanden till lokalpressen är briljant. Att sakta bygga ett varumärke på hemmaplan underlättare att bygga vidare till nästa nivå.

I det här fallet är Johan långt fram. Han är välkänd inom det lokala idrottslivet. Och inom världseliten när det gäller skridsko. I Norge och Holland vet fler vem Johan är än i Sverige. Mycket pga sportens framgångar där.

Vi jobbar med att upprätthålla det här.

Pressmeddelanden är vårt viktigaste vapen!

För att få Johans varumärke kännt på en riksnivå krävs större framgångar, förmodligen i form av en medalj i det kommande OS-mästerskapet.

En av de första sakerna jag tyckte Johan skulle göra var att börja Twittra. Då han inte har en egen hemsida och det faktiskt finns folk som vill följa med i Johans vardag och framgångar på skridskoovalerna. Ni hittar honom på http://twitter.com/johanrojler

Oh fuck, Hank is going to hell!

October27

Det är rätt sent denna måndagsnatt (klockan är ju över tolv…).
Jag borde sova. Egentligen.
Men, det gör jag inte. Som vi ser…

Innan jag fortsätter, en varning;

EJ FÖR PRYDA LÄSARE!

Ne, iställer sitter jag och ser Californication, denna eminenta serie.
Den genialt bra Arkiv X-skådisen David Duchovny briljerar.
Serien i sig har förvisso ett par år på nacken.
Den kom från ingenstans 2007 och tog USA med storm.
Den handlar om livet i LA. Det är sex, drugs and rock’n'roll.
All the way!

Detta är givetvis något som kunde ha sänkt denna raritet.
Men icke!
Dekadenta scener varvat med stor drama gör detta till en diamant.
Hank Moody är vår tids hjälte och David porträtterar honom magnifikt!
Han super, skriver böcker, knullar, svär och ställer till det.
Men! Allt med glimten i ögat. Med en extra touch av perfektion!

Saxat från IMDB.com;

“A writer tries to juggle his career, his relationship with his daughter and his ex-girlfriend, as well as his appetite for beautiful women.”

En väldigt bra plot! En genial plot.

Med en tagline som lyder; Hank Moody… No man is more committed to a midlife crisis.
Jag hoppas ni inser det geniala i det här.

Det här är allt man vill ha. Och lite till.
Det är en serie som ger oss sex droger och rock’n'roll på ett värdigt sätt.
På ett genialt sätt. G-e-n-i-a-l-t!

Hank är ett svin. Ett riktigt jävla praktsvin.
Han är allt det där som den kristan extrem-högern i USA förfasar sig över.
Den här serien är precis vad världens mest dubbelmoralproppade land behöver.
Men framförallt är Hank allt det där VI övriga behöver.
Hank må vara ett svin. Men! Han är det med hjärta.
Det finns en hjälte i Hank Moody.
Vi hatar aldrig Hank för att han sätter på första bästa tjej.
Man älskar Hank. För att han är det där svinet, men med charm och finess.

Kort sagt; Californication är ett populärkulturellt mästerverk laddat av svordomar, kåtma, dekadens, Hollywood-chlichéer, kärlek, humor, känsla och framförallt momentum!

Serien blir aldrig ointressant eller tråkig. Dessutom varvad med århundradets bästa låtar; så som “Reconsider me” med Steve Earl, “If you see her say hello” med Bobby D och “Rocket Man” med det briljanta bandet My Morning Jackets version.

Briljans förpackat i massor med små halvtimmeslånga episoder.

Sex, droger och rock’n'roll med kärlek och humor är det nya svarta.

Bara det faktum att de avhandlar fenomenet “stunt cock” är ju magiskt, givetvis.

 

***

Hank briljerar på att förolämpa med klass!
Jag menar “finger banged your cat”, priceless!

***

PS. Dessutom är musiken i serien helt SJUKT bra. Ni hittar Spotify-länk här! DS.

Färjan-Håkan blir bara vanliga Håkan.

October26

Ser Färjan 3Kanal5. Detta program som är fruktansvärt underhållande, jag har en oförsvarbar fabless för den här serien.

Och Färjan-Håkan ska kliva av sin färja. Plötsligt blir Färjan-Håkan bara Håkan. En vanlig Håkan i mängden. En av alla andra 27 063 personer som har Håkan som tilltalsnamn.

Håkan. Tråkigt det låter…

Håååååååkaaaaan!!!

Men. Hörde att han ska driva runt i Thailand och figurera i någon bar snart. Så då blir han väl Thailands-Håkan?

Epitet är underliga. Vill man ha ett epitet? Förr hette exempelvis tjuvar och förövare Farliga-Frans eller Kofots-Krister. Idag heter de 43-åringen, eller 22-åringen etc. Känns inte alls lika roligt. Var tog fantasin vägen?

Bring back the tjuv-epitet nu!

Sitter iaf med en kopp te här och ser nog klart Färjan-avsnittet. Och sen blir det nog Seinfeld, eller kanske The Office. Får se.

Kan bli en lång hård natt.

- That’s what she said… som Michael Scott skulle sagt.. Haha!

Skrattar åt mina (nåja) egna skämt. Jeeeze, dags att ta något lugnande.

På återbloggande.

Playa Del Sol x2

October25

Åh!!! Inser att jag måste se ”Playa Del Sol”. Dubbelavsnitt dessutom. Då jag missade förra veckans avsnitt…

Ibland lyser solen igenom!

A week has flew by…

October25

Bloggtorka, kan vi kalla det för. Usch och fy! Men hela förra veckan var full med jobbigt PM-arbete typ. Det sliter på en stackars student att ligga i. Men avklarade PM-opponeringen fin fint. Slutslipning imorgon eftermiddag.

Kan även berätta att jag fick VG på min första tenta i ämnet kommunikationsteoretisk och estetisk teori!!!

Stort, säger jag bara.

Ikväll kikar jag på “Vem kan slå Filip och Fredrik?“. Mycket trevligt lättsmält underhållning en vanlig enkel söndagskväll. Efter det ska jag se “Playa Del Sol” på SVT Play

Har en handfull av alla mina nyinköpta IKEA-värmeljus vid namn Glimma tända. Det ger fin stämning, dessutom mycket angenäma satsumas! Goda som få. Eller om det är clementiner… Same, same but different liksom.

Tipsar härmed om Nejra. Mycket bra artist. Spotify-länk här.

Över och ut för stunden.

A Tribute To Bob Dylan, natten mellan söndagen och måndagen

October18

Host, host, host. Så låter det. En enveten hosta har kopplat sitt lömska grepp om mig och kanske framförallt mina lungor. Jag känner mig som en långtidsrökare som lider av svåra kroniska elakartade astmatiska attacker! Det enda som saknas är det berömda blodet. Ej blod än. Tolkar det som att det fortfarande finns hopp för mig och min stackars hals. Knaprar Noskapin som smågodis. Det hjälper nog..

I alla fall…

Ser ett old avsnitt av Svenska Hollywoodfruar… Det är som en highway traffic accident! Man kan ej slita sina ögon från det, hur hemskt det än må vara. Sorgligt men sant.

Men!

Nog om de här damerna. Det räcker nu.

Ska istället ta upp en intressant sak som slog mig. Bob Dylan. Ja, alltså Bob Dylan är väl ingen sak i sig. Och inte heller har han slagit mig. Men den gode snålgubben har ju plockat av allt sitt material från Spotify. Det enda som finns kvar är låtar från “samlingsplattor” från typ filmer etc där hans låtar figurerat.

Det är en hel del filmer. Vilket blir mycket intressant med tanke på hur “skygg” den gode Dylan är för publictet, på ett sätt. Dessutom med tanke på denna ständiga anti-Dylan-rörelse som finns lite här och var (“han kan inte sjunga” etc). Nu senaste figurerar han dock i filmen Watchmen med “The Times They Are A-Changin’“. Vi har även låten “Fourth Time Around” som han framför i filmen Vanilla Sky.För att inte tala om “Rainy Day Woman #12 & 35” från Forrest Gump (Run Forrest, run!).

Ja. Det finns MÅNGA fler. För att inte tala om alla hyllningar som han fått av andra artister. Counting Crows sjunger i sin fina hitlåt “Mr. Jones” att “I wanna be Bob Dylan”.Men det kanske mest faschinerande är att David Bowie har skrivet en låt som heter “Song For Bob Dylan” på hans album Hunky Dory från 1971. Detta som en slags hyllning till den gode Dylan för hur mycket han influerat Bowie. På samma platta hyllar David Bowie även Velvet Undergound (Lou Reed!) i låten “Queen Bitch” och Andy Warhol i låten med samma namn.

Davids låt “Song for Dylan” har följande första vers;

Oh, hear this Robert Zimmerman
I wrote a song for you
About a strange young man called Dylan
With a voice like sand and glue
His words of truthful vengeance
They could pin us to the floor
Brought a few more people on
And put the fear in a whole lot more

Robert Zimmerman som spelar under namnet Bob Dylan. Med en röst som sand och lim. Magi mina vänner. MAGI! Hela den beskrivningen är så perfekt.

Men. Dylan. Vilken man! Influerat så många människor och bidragit till kulturen så till den milda grad att vi är skyldiga honom för resten av våra liv. Killen som blandar och ger risiga konserter med fullkomligt makalösa unika geniförklarade spelningar. Han skrev “Like A Rolling Stone“ och “If You See Her, Say Hello” (som finns med i den magiska tv-serien Californication där David Duchovny är briljant) mfl, givetvis.

Just denna man väljer nu att släppa en julplatta. En julplatta. Bananas.

Jag kan knappt tro det. Dessutom kommer han undan med det.

Bara Dylan, barn. Bara Bob Dylan.

Fin låt. Ful video.

October17

Bob Dylan – “You Belong To Me”

Varning för text.

October17

Lite trött dag idag. Slitig fredag. Skön lördag.
Kan jag nog ändå sammanfatta det som.
Men. Kanonkul förfest igår med vänner.
Det blev tillsut en vanlig fest, då ingen vill gå ut på krogen.
Ej krog = spara pengar. Tackar.

Ikväll då? Ikväll vilar jag.
Har en förkylning, tror jag. Eller också svinis.
Säkert svinis.
Klart jag får svinis. Vore inget konstigt.
Jag åker väl på allt det där som man inte ska åka på.
Men. Vi hoppas. Jag hoppas.
Att. Det. Inte. Är. Svinis.
Fy för svinis. Tacka vet jag “galna ko”-sjukan.
Fast den var väl mest danskarnas? Och kvällisarnas?’
Precis som svinis. Upphausad.
Enormt. Bladet. Getingen..
Ja, även DN och Svenskan hakade på i somras.
Det kallas nyhetstorka. Det var torrt i somras.
Speciellt på nyheter. Sjukt torrt.
Det var svinis. Michael Jackson. Svinis. MJ.. Osv.
Mediernas logik. Skrämseltaktik som säljer.

Idag har jag lyssnat på Melissa Horn.
Denna söta, rara underbara tjej som sjunger med hela hjärtat.
Och själen. Det stavas talang hos Horn. T a l a n g.
Hon sjunger i mitt huvud. “Hur ska det gå.. hur ska det gå?”.
Ja. Hur ska det gå. Hur ska det gå?
Det ska gå bra. BRA! B R A!
Men nu ikväll är det Bobby D som gör mig sällskap.
Han sjunger om livet. Livet som vi lever.
Med en raspig unik röst och texter som få sjunger han.
Han sjunger. Och gubben har mer rätt än fel. Det har han.

Ute är det höst. Mörkt. Kallt. Regnigt!
Inne är det varmt. Ljusen brinner.
Musik och en mysig soffa.

Jag är nybadad. Ha! Underbart ord.
Nybadad. Nyss badad. Har nyss badat? Ja.
Så borde det vara. Men, nybadad! Genialt.
Nyäten? Mätt. Nydruken? Eh.. otörstig?
Nåväl.

Nu spårar jag (på Spotify gör de reklam för järnvägsjobb).

Konstig text detta. Detta är en konstig text.
Konstig. Knepig.
Galen text.
Jag leker med ord och text.
Framstår som psyksjuk. PSYKSJUK:
Vilket jag icke är. Givetvis.

Bob sjunger att the times they are a-changin’.
Tracy Chapman har gjort en vacker tolkning.
På låten då. Från -93 tror jag.
Hon är ett ess, Tracy. Och Bobby D ett geni.
G e n i. Geni. GENI!

Men tiderna förändras. Jag jobbade.
Fast inkomst. Working nine to five. Typ.
Ett hamsterhjul. Men rik.
Nu, studerar jag. Öppet schema.
Frihet. Men frihet stavas fattigt.
Fast inte farligt fattig. Men lite.

Hösten är här. Men vissa saker förändras inte.
Även denna höst möter jag solo. Alone.
Men vad gör väl det? Jag har mina gubbar.
Bob sjunger för mig. Och Ulf Lundell.
Och Bruce Springsteen. Givetvis.
Älskade Bruce.

Men.. Som Bobby sjunger..
How does it feel to be on your own?
Det känns helt okej. I alla fall ikväll.

Jag tror vi säger så. Det gör vi väl?
Ja. Jag säger så.

Men.

C’est la vie, said the old folks.

« Older Entries