A BLOG ABOUT NOTHING

Vi kan fortfarande höra de glada skratten…

September30

 Sådär. Har nu låtit tentapluggandet fara åt sidan. Ulf Larsson har som sagt gått ur tiden.

 Ni kanske tänker; men hur kan någon så ung som du komma ihåg/sakna Ulf Larsson? Men det hela är mycket enkelt.
 Jag är uppvuxen med TV:n. Så är det. Även jag har sett Söndagsöppet. Ett program som på sin tid stod i en klass för sig. Minns särskilt inslaget “Hur gör djur?”. Men nog om det. 

 De minnen jag vill ha av Ulf är alla skratt han frambringade. Och hur han ständigt hade ett skratt att dela med sig av till oss “ute i stugorna”.
 Ulf Larssons livsinsats stavas s k r a t t.
 Betonar att vi ej skrattade åt Ulf Larsson, hans humor var för familjär. Vi skrattade med Ulf Larsson. Han skrattade med oss. Såg vi någonsin Ulf utan att han log? Jag tror inte det.

 Löpsedlarna har gått att läsa:

“ULF LARSSON HITTAD DÖD”

 Givetvis dramatiskt och svårsmält. Ulf blev bara 53 år.
 Det är absolut ingenting. Han var bara barnet. Om vi tillåts att säga så.
 Vi kan spekulera i vad som fick vår skrattmästare att kliva av pallen. Vi kan spekulera i att det var hans viktkamp. Eller så var det hans tur att gå. Men vi vet inte. Nu känns det hur som helst ovidkommande.

 En stor skådespelare, teaterdirektör, komiker, regissör och – som vi förmodligen framförallt minns honom som – programledare har gett oss sitt sista skratt.

 Vi kan minnas Ulf Larsson som bantingsmästaren med alla obehagliga före- och efterbilder. Eller för killen som var först ut – till tonerna av hån och obehgaliga gliringar – ur 2008 års Let’s Dance och hans alkoholism.

 Men! Vi ska minnas Ulf Larsson som den goa gubbe – han i alla fall utåt sett – var.

 Jag minns Ulf för Söndagsöppet. Kampen  – och framförallt vinsten – mot hans alkoholism.  Och Blåsningen, som känns karaktäristiskt Ulf Larsson. Helt underbart och det fanns nog ingen annan som kunnat fört blåsnings-andan vidare efter Lennart Swahn. Men framförallt minns jag – vi – honom för alla skratt han gav oss.

 Att skänka skratt är bland det bästa man kan ge. Det är en stor livsinsats och inte minst samhällsinsats. För att inte tala om all kultur Ulf har bjudits oss på.

 Tack, Ulf – vi kommer sakna dig!

Jag hoppas du får begravas med dina hundar.

 Vila i frid.

Knyter sig om Ulf Larsson-krönne.

September29

Vill skriva något om Ulf Larssons framlidande. Men det knyter sig. Dessutom måste jag plugga.

Gör ett nytt försök snart!

Att gör en anka av en fjäder…

September29

Sitter här hemma denna soliga tisdag. Tentapluggar.
Går väl OK. Lite segt. Mycket att lära sig kan vi väl enkelt uttrycka det.
Igår; ÖSK förlorade borta mot GAIS. 3-0. Riktigt risig insats.
Och Nordin “jag borde vara given i varje match” Gerzic bör bänkas nästa match.
Ladda om. Kom igen. Och slå Malmö FF på söndag.
Nu släpper vi det där.

Såg givetvis Svenska Hollywoodfruar igår. Underhållning när den är som mest faschinerande och intressant motbjudande. Som många redan uttryckt det; lite som vid en trafikolycka – man vill inte kolla, men gör det ändå.
Anna Anka är ju priceless. Givetvis. Läste idag att hon kräver 100.000$ för det bonusavsnitt TV3 vill klippa ihop. Helt bananas!
Detta är alltså kvinnan som tidigare i serien sa; “Jag gör verkligen inte det här för pengarna”. Intressant, mycket intressant indeed!
Men, jag vill ge kredd till alla som faktiskt kunnat motstå frestelsen att spana in det här programmet och kanske framförallt Anna Anka. Jag har inte en sådan willpower.
jag älskar ju sådant här. Ja, alltså själva fenomenet. Inte Mrs Anka i sig.
Fredrik Skavlan var dock den första som gjorde något seriösare av allt det här dravlet i och med sin mini-debatt på sin talkshow med samma namn; Skavlan. Stor kredd!
Hemma i Norge är han inte alls lika uppskattad längre.
Tycker de att han sålt sig till svenskarna? Förmodligen.
Men bra, det är han!

Och visst är hela den här grejen med Anna överdriven. Men det skapar snack, irritation, faschination och så vidare. Precis det som man vill att en tv-karaktär ska göra. För ja, Anna är till stor del en karaktär. Något hon visade i just Skavlan.

Nu ska jag ära lite mat och efter plugga vidare i boken Mediernas språk. Kul va?
Och! Kaffe, kaffe, kaffe ska kokas.
Kanske blir det lite Graham crackers till det…

Annas kompis Kalle…

Krönikörernas fall och återkomst

September28

 Krönikor. Jag skulle väldigt gärna vilja skriva krönikor, men de är fruktansvärt lika dagens moderna blogginlägg. Vi skulle kunna säga att i samma stund som Fredrik Virtanen introducerade och starta den stora blogg-boomen i Sverige hos den stora massan skrev han på sin egen och sina krönikörskollegors dödsdom. När vi vanligt folk kunde säga vad vi tyckte till en stor mängd människor försvann krönikörernas makt – eller i alla fall momentum.
 Nu behövde vi inte bara ta del av några utvalda personers personliga åsikter och möjligtvis någon bondes åsikter ur ”Dagens ris”-spalt i tidningarna.
 Nu kunde var och en själva leka krönikörer och skribenter.
 Samt ta del av andra människors åsikter och tankar.
 Stort. Banbrytande. Och fascinerande, givetvis.
 Det vara yttrandefrihets-bonanza!
 Låt oss säga att detta hände 2005. Möjligtvis 2004. Har lite dåligt minne kring detta.
Vet att jag började blogga i maj 2005 (detta kanske inte stämmer, men jag orkar inte kolla upp!). Alltså; bloggarna har dominerat i fyra, snart fem års tid.
 Och krönikörerna har tappat mark.
 Eller har de det? Inte alla.
 Jag skrev att Fredrik Virtanen skrev på sin egen dödsdom i och med ”Sluta röka”-bloggen. Men riktigt så förenklat kan vi inte göra det för oss.
 Alla krönikörer har faktiskt inte tappat mark. Dock har de blivit färre. Istället har man satsat på bloggar. Massor av bloggar, för alla smaker. Aftonbladet har till och med en biodlarblogg! Sjukt.

 Virtanen själv har dock upprätthållit sin status som krönikör. Han har istället vid många tillfällen slagit ihop så väl blogg som krönika på fiffiga sätt.
 Fredrik skriver fortfarande så pass djupt och intressant i sina krönikor att de fortfarande lockar läsare. Likaså Per Bjurman. De har en standard på sina krönikor som gör att de särskiljer sig från vanliga blogginlägg. De är mer än vanliga blogginlägg.
 Något som exempelvis Linda Skugge inte är.

 ”Ny Linda Skugge”
 Nu efter ca fem års bloggande ser vi en trend som vänder. Folk har börjat tröttnat på bloggar. Och bloggandet. Det är krävande att blogga och följa bloggar. Dessutom har man tröttnat på all skit som skrivs. All brist på kvalitet.
 Många har dock skaffat sig en twitter vid sidan om bloggen. Likaså jag.
 Själv har jag glidit över mer och mer till min twitter.
 Det är enklare. Snabbare och ibland roligare. Kräver inte lika mycket av mig som skribent.
 Dock har jag bloggen som komplement.  
 Längre texter, blogg. Kortare texter, twitter.
 Detta gör att bloggens roll sakta kommer gå från att vara huvudkanalen, till att bli en bi-kanalen.
 Just nu är det dock fortfarande tvärt om. Twitter agerar side kick.
 Men. Den här trenden och utvecklingen öppnar för krönikörerna igen. Jag tror att de kommer att komma tillbaka. Jag tänker inte säga att bloggarnas tid är förbi. Men bloggarna i deras nuvarande form och syfte kommer vara ett minne blott snart. Bristen på kvalitativa inlägg blir deras egna fall.
 Vi går tillbaka, fast framåt. Mera twittrande, mindre bloggande.
 Detta gynnar krönikörerna.
 Snart har vi en vår generations Linda Skugge igen!
 Då talar jag inte om bloggens Linda Skugge-fenomen Blondinbella. Hon har inte vad som krävs för att bli krönikör. Det krävs ett större djup.
 Ett sinne för det unika. Ett sinne som Fredrik Virtanen.

SKANDAL PÅ BEHRN ARENA – STÄNG AV CHRISTENSEN!

September23

Precis (nåja) hemkommen från “Behrnabeu”, efter att ha sett en relativt händelsefattig match – ur ett perspektiv. Vi pratar rent spelmässigt. Inget av lagen kom till några farligheter, men ÖSK vann i statistiken. Dock gör inte det att man vinner matchen.
Synd. Hade suttit fint med tre pinnar och samma poäng som Kalmar FF.
Men nu ligger ÖSK fyra iaf. Dock har Elfsborg på femte plats en match mindre spelad (mot Brommapojkarna). Så det återstår att se hur länge vi får behålla europaspelsplatsen.

Men! Nu ska vi prata om allt som faktiskt hände i den här matchen. För det första bör ÖSK ha tilldömts en straff efter att Marcus Astvald kapats i straffområdet. Men domaren friade – och då borde Astvald ha fått ett gult kort för filmning! Men det fick han inte. Alltså ingen filming = straff. Vi kan kalla detta misstag ett av domaren.

För efter detta misstag slutade domarens insats i kvällens match som en parodi. Missade domslut och feldömda domslut. Pajas av allt blev det.
Kort sagt INGEN stabil insats av domaren, som får videogranska sig själv och lära sig av alla misstag.

SKANDAL!
Sen har vi den värsta händelsen i matchen. IFK Göreborgs målvakt Kim Christensen MINSKAR avståndet mellan stolparna! Detta genom att gå och sparka in dem, med ca: en decimeter! Detta är en enorm skandal. Förstår man inte det bör man inte engagera sig mer i fotboll, för då har man inget innanför pannbenet!

IFKs målvakt gör ett regelbrott iom detta tilltag. Det finns en angivelse för EXAKT hur stort avstånd det ska vara mellan stokparna. Riktigt risigt att bryta mot den regeln OCH förändra förutsättningarna för matchen. Båda lagen har alltså inte samma förutsättningar.

Jag tycker att de ska få poängavdrag, alternativt ska KIm Christensen stängas av. Punkt.

Regelbrott som regelbrott. I framtiden bör detta arendera i rött kort direkt om det upptäcks. Jag förutsätter att förbundet vidtar åtgärdet mot detta. De har bildbevis OCH Kims erkännande i halvtidsintervjun.

De som försvarar Kim hävdar att han inte är ensam om att göra detta. Dvs att ALLA gör det. Okej låt så vara. Men man kan inte rättfärdiga ett fel – Kim sparkar in stolparna – med att andra gör samma sak. Det är som att säga att det är OKEJ att slå ned någon, för det finns ju andra som gör exakt samma sak. Sjukt sätt att resonera.

Annars noterar vi att Nordin Gerzic började på bänken. Något som han inte gillade. Omoget nog gick Nordin ut på sin Facebook och grät/gnällde över petningen och hänvisade till att hans spel hela hösten borde göra honom given i elvan. Snacka om att nedvärdera sina mittfältskollegor som spelat minst lika bra. Det ÄR enormt jämnt mellan våra mittfältare och ingen är given, som Sixten Boström säger. Om Nordin är besviken – vilket jag kan förstå – bör han inte uttrycka det på detta barnsliga sätt. ha lite lagmoral och lagkänsla, pissa inte på dina kollegor.

Sixten gjorde rätt som sparade Gerzic. Bättre han kommer in då IFK är slutkörda och ytorna finns, de ytorna Nordin behöver för att kunna uträtta något. Om Nordin haft lite spelintelligens hade han förstått detta.

Bäst på planen? Inte Adriano som fick pris för matchens lirare (blinda människor som utsåg honom till detta?), då han inte alls fick ut något konstruktivt av sitt spel. Bäst var utan tvekan Micke Almebäck.  Tillsammans med Wikström utgör de Allsvenskans bästa mittbackspar.

Till sist; hoppas BP kör över de gula och lämnar Anders Svensson att tröstäta mer tacos.

1   IFK Göteborg 24 14 5 5 47
2   AIK 23 14 5 4 47
3   Kalmar 24 12 6 6 42
4   Örebro 24 11 7 6 40
5   Elfsborg 23 11 7 5 40
6   Häcken 24 10 7 7 37

Finurlig Jennie Abrahamson överraskar och skrämmer – på samma gång – med sitt nya album.

September22

Recension.

Jennie Abrahamson
While the sun’s still up and the sky is bright (2009) 
Betyg: FFF

Har lyssnat på Jennie Abrahamsons nya – och andra – soloalbum While the sun’s up and the sky is bright. Ett mycket välkomponerat album där man absolut tagit sin tid i utförandet. Allt känns nästan som “Sickan” i Jönssonligan haft ett finger med i spelet.
Nästan så man saknar det där lite oslipade, men absolut inte så att det på något sätt är dåligt. Tvärtom kan man säga att While the sun’s up and the sky is bright är ett mycket starkt album där Jennie leker med text och musik på ett mycket fint sätt, som gör att man gärna sitter och lyssnar i långa perioder.

Den här gången tar Jennie bland annat hjälp av stråkar, gitarrklinkande och trummaskiner. Som tillsammans bildar ett mycket behgligt sound i samspel med Abrahamsons signifikativa och spännande röst.
En röst som måste vara en av Sveriges vackraste.

Skivan skiljer sig dock från hennes tidigare album Lights, som inte alls var lika “svårt”. Jag tror nämligen många kan tycka att Jennie i det här fallet tagit en allt för unik väg, då man vid första lyssningarna har svårt att ta till sig albumet. De lite smått asiatiska influenserna överraskar, imponerar och skrämmer på samma gång. Men ger man albumet en ärlig chans så blir det en mycket behaglig musikupplevelse. Men personligen är det en besvikelse, då jag fullkomligt älskade Lights, något jag ej gör med det här albumet.

Mina personliga favoritspår är “Åträsk”, promotion-låten “Late Night Show” och “I’ve known from the start”.

jennealbum

Klicka på bilden för att lyssna i Spotify.

Till Niklas:

September22

Jag är usel på att svara.
Men! Tack för ditt tips om Willy Mason.
Magnifik!

/Fred

Plötsligt kan man höra hallelujah…

September22

Hösten är här. Jag lovart. Vinden som dragit fram över Örebros stengator idag har påminnt oss om vad som komma skall.
Löven har yrt runt, gula och röda… Och kylan har slagit till,
Det blir kort sagt att plocka fram min halsduk igen. Den där jag var så nöjd att jag kunde stoppa undan i våras, då alla knoppar fanns på träden. Men nu finns inga knoppar, sakta avlövas våra fina träd.
Men. Först kommer det alltid lika vackra färgfyrverkeriet som varje höst ger oss. Och jo, jag gillar hösten. Tycker färgerna är fruktansvärt fina. Och att det blir mörkare gör inte så jävla mycket (även om jag läste i Bladet att risken för deppma ökar extremt och många människor tar till ljusterapi för att inte bli deppiga, sexapatiska och feta!).

Det kunde vara värre. Det kunde vara sen höst. Då alla löven ramlat av och regnet piskar oss. Snön är något som vi inte ens kan se vid horisonten än. Det ÄR jobbigt.

Men än så länge har vi löv. Och då är det fortfarande okej.

Cyklade över stan idag, med Lasse Winnerbäck i öronen. För mig är Lasse höst/vinter. Precis som jag plockar fram min halsduk, så plockar jag fram Winnerbäck. Han gör mig sällskap genom hösten och vinterns grepp.
Det känns tryggt och skönt. Med Winnerbäck vet vi vad vi får. Även om nya platta känns som något Kent skulle ha gjort.
Ska försöka återkomma med en recension på den. Och på Jennie Abrahamson, som jag lovat.

Den här hösten möter i alla fall jag med nya ögon. En ny blick och ett nytt mål.
Har en termin på Örebro Universitet som ska avklaras. Nya människor som ska lära kännas.
Nya erfarenheter som ska införskaffas. Mycket nytt!

Min höst 2009 känns positiv, trots allt.

Och med Lasse Winnerbäck behöver jag inte ens känna mig ensam.

Nu; tvätta.

Ps.
Vill tips om Ebba Forsberg. Hon kommer nog också göra mig sällskap i höst. iaf hennes magiskt fina platta Ta min vals. En platta med Leonard Cohen-låtar på svenska. Lyssna på “Hallelujah” (Spotify). Magisk.
Ds.

En skön sensommarkonsert med Göteborgs stolthet.

September19

Idag har Göteborg visat sig från sin absolut bästa sida. Solen har strålat vackert över oss. Knappt en vindpust. Ren sommarvärme. Brittsommar?

Har mest suttit och njutit. Först ätit på ett lunchställe som hämtat sin inspiration från Frankrike. Åt lax, havets godaste fisk faktiskt. Även om torsk och rödspetta också håller hög klass. Men torsken är ju utrotningshotad (väl?).

Sen intagit kaffe under eftermiddagen på ett litet café nere vid saluhallen. Saknar saluhall i Örebro. Det är fruktansvärt trevligt med saluhall. Gå och kika på alla delikatesser.

Ser nu Helsingborg förlora mot Halmstad. 2-0 just nu.
Trots att HIF bytte in Henke. Börjar han bli för gammal tro?
38 år liksom.
Jag vet inte.

Men jag gillar Henrik, absolut.

Håkan Hellström som vi var och kikade på igår kväll var magisk. Det finns få svenska artister som kan bära en så snygg kostym som den mannen.
Nupratar jag så väl estetiskt som metaforiskt.
Håkans låtar är geniala från början till slut och han är helt klart up there med Ulf Lundell, Plura “Eldkvarn” Jonsson och Lars Winnerbäck.

Jag ger göteborgs stolthet +++++

GP gav också en femma.

“En hjärtskärande vacker sensommarstund man inte för allt i världen skulle vilja vara utan”, skriver GPs Daniel Claeson.

Detta kan givetvis vara ett överbetyg, men det känns så fruktansvärt bra när man står där i publiken. Även om man stör sig på alla som inte är där för att de gillar Håkan, utan för att det är “en grej” att vara där. Dessa gör i regel alltid massor med annat, oftast störande, än att lyssna på musiken.

Återkommer med mer bloggande sen. Samt en recension på Jennie Abrahamsons nya platta!

Ont om inlägg här, men på twitter blomstrar det!

September16

Vänner, vänner… vänner!
Jag studerar. Mycket nu. Men så kan det vara…

Idag har vi lämnat in en, enligt min mening, minst godkänd semiotisk analys. Och imorgon börjar diskursanalysuppgiften, efter en föreläsning om samma ämne!

På fredag bär det av till Göteborg. Ska se Håkan Hellström.

E-postade precis min mentor dessutom. Vad ska han tro när klockan är så mycket? Haha. Men det var ju viktiga saker jag avhandlade. Seinfeld och den semiotiska analysen, som vi gjorde på en reklamannons för just Green Cargos järnvägstransporter som han är informationschef hos.

Även om jag inte jobbar så hårt med inläggen här just nu, missar ni väl inte att följa mig på twitter? Där uppdaterar jag dagligen! Enklare så.

http://twitter.com/fredrikstengarn

Nu; sova.

God natt!

« Older Entries